Dagens Nyheter – 2 juli 1874, sida 2

FÖRSTA KAPITLET. I det neapolitänska palazzetto, som för tillfället beboddes af Victor Vane, inträngde morgonens ljusgenom de tiil hälften öppnade fönsterluckorna. Ännu rådde stillhet öfverallt i nejden, men han, som eljest var så lugn och sorglös, hade denna dåg ingen ro. Han gick fram och åter i rummet, som vette åt terrassen, med en alltmera tillväxande otålighet, han befann sigi en ytterst retlig sinnesstämning, allt hvad han såg omkring sig förtretade honom. Han drack ett glas claret, starkt afkyldt genom is; det tycktes honom lJjumt och allt annat än uppfriskande; han åt några wvindrufvor och fann deras smak vedervärdig; han rökte opium, men i stället för att, såsom eljest, derigenom försäattas i ett ljufligt, drömmande tillstånd; blef han blott ännu mera uppretad. Han kastade sig på en goffa och förblef länge sittande der med hufvudet lutadt mot handen. Gång efter annan genomlopp en rysning hela hans varelse — en olidlig tyngd