Dagens Nyheter – 1 juli 1874, sida 2

tenby, om de genom decimering hölles inom ett någorlunda inskränkt antal, ej förorsakade någon väsentlig skada på kungsgårdens egor; och den senare antager, att dessa ädla djur, hvilka alltid ansetts utgöra en at Ottenby kungsgårds herrligheter, icke, så länge antalet hålles så lågt som det under senare tiden varit, förorsaka å kungsgårdens egor någon synnerligt betydlig skada. Hjortarne vid Ottenby hafva i denna vitalfråga för dem erhållit en förespråkare jemväl i riksmarskalksembetet, som bland annat anfört, att enär, beträffande först k. Djurgården här vid hufvudstaden, det antal af omkring 130 dofhjortar, som för närvarande der funnes, vore det högsta, som med afseende på tillgången till sommarbete inom det för hjortarne inhägnade; numera obetydliga område kunde underhållas, någon tillökning deruti på annat håll icke utan stor olägenhet kunde ega rum samt att icke heller å Djurgården vid Gripsholm någon ytterligare insättning af hjortar kunde ifrågakomma. Det skulle vara i hög grad beklagligt, om icke till skyddande af Ottenby kungsgårds inegor och ungskog skulle kunna utfinnas någon annan utväg än fullkomligt utrotande af dessa ädla djur, hvilka, under sekler omhuldade af framfarne konungar m. fl., enligt stuteriöfverstyrelsens eget medgifvande onekligen bidraga till trefnad på stället och, på sätt erinradt blifvit, städse ansetts utgöra en af kungsgårdens herrligheter. På dessa och i öfrigt andragna skäl afstyrker riksmarskalksembetet den gjorda framställningen om hjortarnes bortskaffande på sätt föreslaget blifvit. Den tvåhundraåriga hjortstammens öde lär nu, såsom nämdt är, vara hänskjutet till k. m:ts afgörande; och ehuru obestridligt är att den gör skada vid Ottenby och derför törhända borde straffas, är det i alla fall att hoppas att k. m:t måtte låta denna gång nåd gå framför rätt. (D. B.) OD one tre rs Tr ARR AR VR AE Set NA