Dagens Nyheter – 29 juni 1874, sida 2

min sida skulle, kunnat döda. hans kärlek, men. derigenom att jag ingifver. honom förakt skall det måbända lyckas. De andra älska mig för min fägrings skull, för det att jag tjusar deras ögon, för det att de äro svaga, sinnliga narrar, och jag. vet att begagna mig af. deras svaghet och dårskap. När de finna en qvinna skön, fråga de icke efter hurudan hon för öfrigt är, om hon ock har en aldrig så lumpen karaktär. Men han — han har den gamla ridderliga tron, den gamla bergfasta hederskänslan. Den, som väckt hans passion, eger äfven hans hjerta; han måste vörda den han älskar. Han har i vatt. sett; mig. sådan. jag. är; slaget skall måhända döda .honom; men om han får lefva, skall ban en gång tacka: mig derför. Värmen i kammaren fann hon qväfvande; och rummet sjelft med sina draperier, sina dekorationer och sina oräkneliga, bagateller, representerande rikedomen och konsten, misshagade: henne i högsta måtto. — Ack! huru allt här påminner mig om min egen lefnad! sade hon halfhögt och med en min af förakt. Den klara dagen är utestängd från detta rum, och allt hvad natur heter är härifrån bannlyst. Hon upplyftade en:af de tunga gardinerna och. öppnade . fönstret. i Allt var. ännu. gå tyst. derutej.och sjelf förblef hon stående helt tyst under några