Dagens Nyheter – 27 juni 1874, sida 2

några ögonblick. Att apelsinskal och plommonkärnor m. m. dylikt kastades in på scenen hörde till ordningen för den qvällen, och strax bakom mig, på parketten, hörde jag samtidigt en kraftig handklappning och en skärande hvissling. Huru två så heteroena elementer kunde sitta så nära utan att fommn i lufven på hvarandra, var mig oförklarligt; jag vände mig om för att få gåtan Töst och märkte då, att de olika yttringarne kommo från en och samma person. Den slyngeln, . han kunde naturligtvis icke med eftertryck komma i lufven på sig sjelf, men hade det varit i Sverige, så hade jag och min reskamrat kommit i stället och, åtminstone för den qvällen, gjort hvisselpipan obrukbar. Följande afton voro vi på Cirkus. Traditionerna likmätigt äro alla arenor och cirkusteatrar i Italien utan tak, hvadan de flesta åskådare äro försedda med paraplyer. Himlen var klar, när representationen började, men kl. omkring 10 föll ett häftigt regn. Vana vid dylika vexlingar, stördes hvarken åskådarne eller de uppträdande deraf: allt ick sin jemna gång: Ära hvad äras bör, beter det, men af allt hvad som här presterades voro affischerna bäst. Man får vara nöjd, sa Mothander, men ett så klent sällskap har ännu aldrig uppträdt i hans manåge. Efter misslyckade tunnbandssprång, åtskilliga borddansningar och aframlingar på och från hästryggen gafs till slut eller som efterpjes: Victor Emanuels intagande af Rom. Lätt och ledigt gick det för sig på scenen, och icke stort svårare lär det ha varitiverkligheten. I politiskt hänseende var det en bravour af den frisinnade monarken, men någon krigisk hjeltedat var det ingalunda. Huru pass godt om hjeltar Italien för närvarande har, vet jag dessutom icke, men att döma af hvad jag hörde bland publiken på Cirkus, så har det ingen brist på härskrikare. Hade manegen haft något tak, så nog hade det ramlat, när den första breschen sköts på Porta Pia, icke af knallen, ty den var dräglig, men af åskådarnes tjut, ty det var öronslitande, och Jerikos murar ramlade bestämdt fordomdags för mindre än så. Kl. a 12 på natten var Rom intaget ooh herrligheten slut, vårt vistande i Florens i det närmaste likaså, ty morgonen derpå lemnade vi staden, och skulle blott några af mina värda läsare vilja göra sällskap på färden, få vi åter talas vid i Rom. J. BRRIGASRESNRNAt EEE FOT REK