Dagens Nyheter – 27 juni 1874, sida 2

Midsommarnatten. Halfsluten månans matta öga såg På jorden ned; skärsommarnattens slöja Kring nejden mystiskt och poetiskt låg, Och under slöjan rodnande sågs höja Nymorgnad sol sitt anlet upp. Dess blund var kort, så kort att aftonstjernan, Som nyss sig speglat i en flickas tår, Knappt hann ta afsked af den hulda tärnan Förrn dagens strålglans ren på fästet står. Småfåglarne dock qvittra än i drömmen, Då flickan smyger från sin bädd så lätt Och vandrar svärmande vid strand af strömmen, Att efter gammal sägen, sed och sätt Sju sorter blommor ifrån ängen plocka Och binda med ett hårstrå till bukett, Som ifrån ödets gudom svar skall locka, Om hon är älskad af sin hjertas vän. — — Förgät mig ej hon främst. bland alla väljer; Så nyponros, konvalj som blommar än, Linnea blyg, som skogens sagor täljer I doft och ön bland systrarne så ömt, En blåklint, näckros, liten smultronblomma. — Bland blomstersystrar sju en enda hon ej glömt, Men låter alla in i kransen komma, Som binds med tråd ur ljusa lockars svall. -Sen ilar hon med. barmens vågor häfda Af hjertats slag, men runda kinden kall Af morgondagg. Hopp, oro, sammanväfda I bjertats kamrar. Skall väl drömmens land Sin port upplåta för ditt qvalda sinne? Kanske med hjelp af blomstren sju du band Så mystiskt samman till ett kärleksminne! Inunder kudden hvilar -det, och du Ditt unga anlet mot dess sköte sänker Och glömmer snart den kärlekssorg som nu I ora klar ur ögonfransen blänker. — Så sakta tåga drömmar upp; hon ser En paradisisk nejd i himmelsk fägring, Så skön som blott naturn i drömmen ler. För slutet öga trollas fram en hägring, Mer strålande än jorden nånsin bjöd. Demantklara vatten, Hvars vågors musik I stjernklara natten, På välljud är rik.