Dagens Nyheter – 25 juni 1874, sida 2

-e Uvv NN I sin Bedröfvelse liknade han en af-dessa män i den gamla sagan hvilka blifvit förtrollade af en hexa. Det syntes honom påköstande både att stanna och att gå sin väg. Hvarje ögonblick han tillbragte i detta runi beredde honom ett obebag, ett själslidande, nästan lika stort som det han erfor; när han låg maktlös i skogen och såg, huru gamarne kretsade öfver honom, färdiga att slita ögonen ur honom; dock kunde han pu likasom då icke rycka sig Jös från de osynligå fjettrar, som höllo honom qvar i hans pinsamma belägenhet: Han trodde på henne förtfarande, ja, han trodde ännu på henne lika fast som då han för någrå timmar gedan hörde henne tala om gudomliga ting och framställa en religiös åskådning, hvilken syntes hönom vara den högsta och ädlaste, som någonsin blifvit för honom förkunnad: Men han erfor samma känsla som en man, den der lider af delirium tremens och som kämpar mot tusentals vederstyggliga gestalter, hvilka resa sig upp tr jorden igen, så ofta ban tror sig väl ba förjagåt eller tillintetgjort dem. Atmosferen omkring henne, de blickar, som hvilade på henne, det profana, gäckande skämt, som väckte henneg munterhet, spelpassionen, som tycktes regera öfver henne — allt detta innebar för honom ett afskyvärdt vanhelgande af hans idol — den högsinnade, engla