Dagens Nyheter – 25 juni 1874, sida 2

en enda gång deltagit i förhandlingarne, utan blott vid voteringen gifvit sin mening; tillkänna, så att deras otur kan blott i högst oegentlig mening kallas ett nederlag. Den enda fråga, hvari ministören segrat, var fråfan om märervas utnämnande, ty här antog ammaren med 358 röster mot 329 ett förslag att förlänga på två år den lag, enligt hvilka regeringen. sjelf utnämner märerna. Men denna seger fördunklades snart genom ett nytt nederlag, i det att enligt ett telegram till Berlingske Tidende nationalförsamlingens finansutskott förkasvat Magnes förslag till betäckande af balansen i budgeten. Man anser såsom en följd häraf, att finansministern skall inlemna sin afskerlsansökan. Bekräftar sig detta har man åter för handen en ministerkris, hvilken man fruktade vid behandlingen af lagen om märernar utnämnande: Administrationen för de franska-statsdomänerna har genom Victor Lefranc öppnat rättegång mot målaren Courbet med yrkande att han skall utbetala en million frank i anledning af sin delaktighet i nedstörtandet af Veudömekolonnen under kommunupproret i Paris. Vederbörande hafva redan träffat anstalter att beslaglägga Courbets målningar, som förvaras hos en konsthandlare, samt några jenabaneaktier som tillhöra Courbet och hvilka äro deponerade i vederbörande bolags kassa. BStaten har dessutom förbehållit sig rätt att vidtaga låtgärder mot andra som tilläfventyrs hafva deltagit i samma upproriska och nationalfiendtliga handling. Courbet är den som tagit iniativet till Vendömekolonnens nedrifvande. Han föreslog detta under Paris belägring och förnyade: förslaget under kommunen, som först öfverlade om sakem och sedan verkställde den. Krigsrätten i Versailles meddelade äfven underrättelser om att Courbet genom missbruk af siu myndighet bidragit till detta minnesmärkes omkullstörtande. Lachaud, Courbets advokat, sökte bevisa att tankem å att nedtaga kolonnen redan under Paris? belägring vunnit bifall hos de makthafvande och äfven i flera tidningar. Han anförde en officiell berättelse från märembetet i det sjette arrondissementet, hvari mani en skrifvelse, som var undertecknad af mären Robinet och hans två bisittare, begärde kolonnens nedrifvande och omtalade, att den lilla korporalens staty hade blifvit kastad i Seinen. Dessutom var det endast Courbets mening att få kolonnen flyttad.. Republikens advokat, Dub.ois, framhöll, att staten endast begagnade hvar, e kreditors rätt att välja bland sina debitorer, och att det föll ett synnerligt ansvar på Courbet. Han var den, som först upphetsat den offentliga meningen i denna sak; han var direktör för konstakademien, då han i ett anfall. af.koustnärlig afundsjuka yrkade -nedtagandet af . detta monument, som i hans ögon endast var en platt efterhärmning af Trajani kolonn och. ett blodigt minnesmärke. Domstolen skall först om någon tid afkunna utslag i saken. En korrespondent i Berlin meddelar till FIndependance Belge åtskilliga upplysningar om förslag till ny adminiswation af regeringsärendena inom det tyska kejsardömet. Förslagen tillskrifvas furst Bismarck och hafva i Tyskland väckt mycken uppmärksamhet. De äro till antalet tre. . Det första förslaget går ut på att bilda en ny ministär för kejsardömet,. der hvarje minister är ansvarig för sim afdelning, och alla tillsammans ansvariga gentemot keisaren och riksdagen. Man kan lätt inse. att förbundsregeringarna och isynnerhet devigtigaste af dem frukta, att en dylik inrättning skall leda till ett uudertryckande af de serskilda staternas:förnämsta . rättigheter och att den skall göra förbundsrådet blott till ett slags senat. Det andra förslaget åsyftar att gifva förbundsfådet sjelftfden mest fullutändiga makt: Denna institution eger redan nu den högstaleduingen af-åtskilliga gemensamma angelägenheter. Man vill nu utsträcka förbundsrådets makt genom att bilda beständiga sektioner, liknande den redan på Bayerns förslag bildade juridiska sektionen, och hvilka skulle hafva lagberedningen, lagarnes tillämpning och öfvervakande till sin uppgift. Detta skulle blifva ett slags ministörer som direkt lydde. under förbundsrådet. Det tredje förslaget består i inrättandet af ett eller två administrationsverk. till kanslerens hjelp och hvars chefer skulle vara ansvariga endast inför denne. De preussiska andlige synas icke ännu vilja böja sig för den nya kyrkliga lagstiftningen. Presterna i erkebiskopstiftet Posenm vägra fortfarande att erkänna Ledochowskis afsättning utan anse honom såsom stiftets lagliga öfverhufvud. Man tror att regeringen måste vidtaga åtgärder för att tvinga dem att ställa sig regeringens beslut till efterrättelse. Att-äfven den konferens af biskopar, som skall hållas i Fulda den 23 d:s, ej kommer att visa lust för undergifvenhet under statens lagar, är temligen troligt, då man betänker, att det just är ur den första biskopskonferensen i Fulda som den bekanta förklaringen, utgick, hvilken, gaf. signal till det ytterliga motståndet mot staten. Den ultramontåna tidningen Germania låter oss redan på förhand veta att man äfven denna