Dagens Nyheter – 23 juni 1874, sida 1

och ädla principer, hon under derag föregående sammanvaro denna dag uttalat. Hvilkendera af dessa karaktärer, som hon visat honom och som voro hvarandra så olika, kunde anses verkligen vara hennes egen? Det var svårt att säga, Den skulle ha bedömt henne bäst, som svarat: båda. Men mannen, som älskade henne, lät henne vara hvilketdera som helst, lät sig behandlag af henne huru gom helst — han var fjettrad vid henne och förbjöd sig sjelf alla antaganden, som kunde på något sätt vara för henne förklenande. Emellertid är antagligt att, om han sett henne först. och endast sådan hon nu up: penbarade sig — sittande tillbakalutad på stolen, förande till sina läppar än det gyllne Libanon-vinet än det söta Lachryma, kastande eldiga blickar än på männen till höger och än på männen till venster, hållande dem alla bundna med osynliga silkeskedjor, starkare än hade de varit af stål — då skulle han ha fruktat hennes makt, tviflat på hennes goda hjerta och kanske aldrig kunnat älska henne. Erceldoune hörde visserligen på hvad som sades af hans bordskamrater, men han reflekterade just icke deröfver. Hans tankar voro nästan uteslutande hos henne allena. Men någon gång hände det dock att han egnade en half uppmärksamhet åt samtalen omkring sig; och de yttranden han då upp