Dagens Nyheter – 23 juni 1874, sida 1

-— JJJG — en drägt af sammet, pittoresk och skuren efter spanskt mönster! Den behagar mig verkligen. Hon förde honom, medan fon talade, till sitt bibliotek, der hon för eh stund lemnade honom allena. Hyste hon någon kärlek för honom? Han kunde knappt tro att hon det gjorde. Och dock om han var fullkomligt likgiltig för hennes bjerta, begick hon icke en förfärlig grymhet genom att på ett sådant sätt leka med hans känslor? Nej, icke heller den förebråelsen ansåg han sig kunna göra henne; hon hade gång efter annan uppmanat honom att lemna henne, hon hade vägrat att höra kärleksord af honom, först på hans enträgna begäran hade hon medgifvit honom att få vistas i hennes närhet. Hon kunde således icke klandras, om hon ock icke hade det ringaste tycke för honom. För öfrigt visade hon honem icke alls ett sådant bemötande, som en qvinna i allmänhet visar den man hon älskar; ingenting hos henne var anlagdt på att intaga honom — hon intog honom ändå med eller mot sin vilja. Han kände, att passionen beherrskade henom, att han numera icke kunde tänka på eller lefva för något annat än henne. Denna afton infunno sig omkring tjugu gäster — alla män och alla okända för honom. Bland dem var äfven italienaren Carlo af Viana, hvilkens besegrande af henne an