Dagens Nyheter – 22 juni 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Omröstningen om Casimir P6riers förslag till organisering af republiken är det ämne, som för närvarande sysselsätter hela Frankrike o.h utgör ett ingalunda oväsentligt bidrag till den förvirring, gom herrskar inom de politiska förhållandena. Hvar och en uppfattar ställningen olika. Så påstå somliga att den majoritet, som uttalade sig för republikens organisation, icke har något att betyda, andra åter påpeka att hela omröstningen bort förklaras ogiltig och kullkastas. De bonapartistiska tidningarne offentliggöra fullständiga listor öfver omröstningen och hafva kommit till det resultat, att Periers förslag i verkligheten förkastades med 347 röster mot 339, emedan sju namngifna medlemmar hafva protesterat mot röstlistorna, der de blifvit uppförda såsom röstande för förslaget, under det att namnen på sex republikanare, som hade permission och följaktligen icke hade rätt att rösta, likväl äro upptagna på listorna. Då presidenten emellertid trots alla protester icke har velat kullkasta det en gång godkända resultatet, äro alla dessa betraktelser utan kraft och verkan. Det är fruktan för bonapartismen, som efter Bourgoings val i departementet Nicvre framkallat den egendomliga ställning, som i detta ögonblick utmärker politiken i Frankrike. Alla vensterns partier med venstra centern i spetsen hafva slutit sig tillsammans för att undgå det gryende kejsardömet, men det lyckades dem icke att bilda någon majoritet, emedan massan af högra centern beständigt nekar att inlåta sig på en definitiv organisation. af republiken. . Det synes som om vid omröstningen den 15 dennes blott 15 medlemmar af detta parti med Goulard i spetsen slöto sig till republikanerna, 17 medlemmar, ibland hvilka Audiffret Pasquier befann sig, afhöllo sig från att rösta, under det att alla de öfriga, ungefär 148, medlemmarne slöto sig till högern och bonapartisterna. I högsta grad karakteristiskt är, att om högra centern hade blifvit sitt program trogen och följaktligen röstat för TLarochefoucauld-Bisaccias förslag att organisera monarkien, skulle detta ock blifvit antaget och hänvisadt till trettiomannautskottet, och den franska nationalförsamlingen hade då på samma dag, kanske samma timme, uttalat sig både för repubbkens och monarkiens upprättande. Såsom saken nu står är det klart att den venstra centern måste inse, att den har föga utsigt att genomdrifva sitt förslag. Att det ej kan få något gynsamt emottagande i trettiomannautskottet kan man redan se deraf, att viå omröstning den 15. dennes blott 7 medlemmar af detta utskott röstade för förslaget, under det att 21 röstade mot detsamma. Af de öfriga tvenne ledamöterna var markisen af Audelarre frånvarande och Lambert de Sainte-Croix deltog icke i omröstningen af den ersak, att han sjelf framlagt ett förslag, som skilde sig från venstra centerns deri, att det ej innehöll en organisation af republiken, utan blott af septennatet. I det faktum att Casimir P6rier ej begärt att hans förslag skulle hänvisas till ett särskildt utskott synes ock ligga en antydning att han icke sjelf tror på möjligheten af förslagets genomförande. Deremot tror man att ttskötten kommer att Omfåtta och förorda Lambert de Saimte-Croix förslag. Om ministerens bållninvg gentemot de olika partierna har: man blott sparsamma underrättelser. Käbinettets medlemmar togo icke ordet en enda gåog under debatten, men röstadebeständigt -med minoriteten, emedan de, såsom Times anmärker, synas finna. sitt nöje i att blifva slagna. Det synes dock somom Fourtouy; hvilken man väl kan betrakta såsom denledande själen i kabinettet, strax efter omröstningen ingaf sin afskedsansökan, men Mac Mabon ville icke antaga den. Det finnes ingen orsak hvarför ni skulle afträda, skall marskalken hafva sagt; ni önskar afträda, men af andra orsaker. Ni skall snart finna ett bättre till. fälle. .. Om jag i dag. antog er afskedsansökan, skulle man tro att det var i följd af omröstningen, men jag vill icke att någon skall tro det. Ett privattelegram till Berlingske Tidende meddelar att inrikesministern Fourtou förklarat, att regeringen vill bibehålla sin rätt att utnämna märerna och att den vill göra saken till en kabinettsfråga. Det tillägges dessutom att en legitimistisk deputerad skall begifva sig till gretven af Chambord för att uppmana honom att komma till Frankrike. Båda dessa fakta äro väl egnade att öka rm rr Fb, 2 2 ÅA