antaga, det han ej varit delaktig I de hemska brotten. Han sade sig dock ofta ha misstänkt, att hustrun på något sätt gjorde af med barnen. De voro nemligen alla friska vid födelsen, men afledo det ena efter det andra inom kort. Han hade en gång sagt till hustrun: du måtte väl aldrig ge barnen in något, efter de dö så snart, hvarpå hustrun svarat med en förfrågan om han vore tokig. Hustru Åhlberg förekallades derefter. Det är en medelstor qvinna, magerlagd, med brunt hår, låg panna, rak näsa och utstående mun. Hon ingick i äktenskap med ÅAblberg 1862 och har med honom haft 9 barn, hvilka aflidit, antingen samma dag som deras dop skedde eller också någon dag derefter, utom en gosse, hvilken ännu lefver och är 11 år gammal. Hustru Åhlberg förnekade på det bestämdaste att ha afdagatagit sju af barnen. Det åttonde deremot, en gosse, hvilken föddes nästlidne mars månad, erkände hon sig ha beröfvat lifvet genom qväfning samma dag det blifvit döpt. ÖOrsaken till denna handling uppgaf hon dels vara den, att den onde förledt henne, dels att hon var så sjuk och svag, att hon trodde sig skola dö, hvarför han mördade gossen, för att få honom med sig i grafven. Barnmorskan Emma Lindgren var närvarande vid ransakningen såsom vittne. Hon hade biträdt hustru Åhlberg vid de flesta af hennes förlossningar. Hon berättade, att alla barnen vid födelsen varit friska. När de icke desto mindre ganska hastigt dogo, började hon fatta misstankar, att det icke stod rätt till. Hon trodde för sin del, att hustru Åhlberg genom svält afdagatagit barnen, emedan hon ofta vägrade dem att få di. Ett par andra vittnen hördes dessutom. De hade egentligen ingenting i saken att upplysa. De uttryckte den meningen, att mannen Åhlberg visserligen ej deltagit i morden, men att han afvetat dem. Orsaken hvarför hustru ånlberg erkände sig ba mördat det första barnet sade hon vara den, I att en röst i drömmen under en natt tillsagt henne att göra det. Under hela ravsakningen sökte hon genom hysterisk gråt, våldsamma rörelser och näfall låta domstolen och åhörarne komma på den tanken, att hon ej var vid sina sinnens fulla bruk. Man såg dock alltför väl, att allt var speladt. Före sitt giftermål hade hustru Åhlberg haft två oäkta barn, hvilka äfven afledo i sin spädaste ålder. Det är alla skäl att antaga, att hon dödat äfven dem. Denna qvinna skulle sålunda ha bragt ej mindre än tio sina egna barn om lifvet. Man tror, att girighet drifvit henne till dessa brott. Hon har ständigt visat sig mycket snål och arbetsam ända till ytterlighet. Målet uppsköts på tre veckor. Makarne Åblberg återfördes till häktet. i LANDSORTEN. Kroman contra Motala verkstad. I December förlidet år ingick landshöfdingeembetet i Södermanlands län till Kammarkollegium med anhållan, att det måtte undersöka, huru det förhölle sig med eganderätten till Nyköpings faktori. Nu har till kon. befhde i Nyköpings län från kammar-advokatfiskals-embetet inkommit en stämningsansökan mot Motala mekaniska verkstads aktiebolag, med anhållan att kon. befhde måtte förordna skickligt kronoombud för att inför Nyköpings rådhusrätt anmhängiggöra, utföra och bevaka stämning mot sagda bolag i och för upphäfvande af de förmåner, som bolaget i egenskap af egare till Nyköpings messingsbruk och mekaniska verkstad åtnjuter, men hvilka genom brukets och verkstadens nedläggande synas hafva blifvit förverkade. Då nemligen k. m:t vid åtskilliga tillfällen upplåtit lägenheter i Nyköping för drifvande af bruksrörelse, har det alltid utgjort ett uttryckligt vilkor, att wverk och inrätt ningar skulle hållas i godt skick och i full verksamhet så maucket som strömmen kunde draga; men då nu Motala verkstads aktiebolag såsom egare till Nyköpings mekaniska verkstad, hvilken är ett surrogat för det forna messingsbruket, under flera års tid låtit rörelsen helt och hållet ligga nere, synes det hafva förverkat sin rätt till de lägenheter och förmåner, som under uttryckliga: vilkor blifvit af kronan meddelade, hvarför. kammar-advokatfiskals-embetet yrkar, att nämda, bolag må till kronan afträda 1:0) dispositionen af Erorans ström och vattenfall med ithörandedam och bro, de senare i felfritt skick; 2:0) kronans mjölqvarn om 10 par stenar i fullständigt skick; 3:0) alla öfriga 1 strömmen belägna, af kronan öfverlemnade platser; 4:0) den tomtplats, som år 1651 blifvit för byggnader upplåten, utgörande 18,738 qvadratalnar; samt 50) alla öfriga af kronan förunnade förmåner, hvaribland rättigheten till skogsfång i Björkviks och Sörby kronoparker. ; Utekänkningsrättighet å i hamn liggande ångfertyg, Norrlandsposten berättar: Sedan åtskilliga källarmästare här i staden hos konungens befallningshafvande i länet anhållit att de tillståndsresolutioner, som blifvit utfärdade i och för restaurationerna å de passagerare-ångfartyg, som trafikera Gefle stad, måtte förklaras icke afse vidare rätt, än att under fartygens resor hålla restauration och utskänkning af spirituösa drycker samt att för samtlige ångfartygs-restauratörer måtte utfärdas förbud mot all utskänkning och servering i stadens hamn, har landshöfdirge-embetet genom utslag den 12 dennes förklarat, att som 8,23 af k. förordningen, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade drycker, den 26 augusti 1873, icke gifver anledning dertill att den rederierna medgifna rättighet till bränvinsutskänkning skulle ega em så inskränkt tillämpning, som sökandena åsyftat, funne landshöfdingeembetet ansökningen icke förtjena afseende. inbundna Fölietonger