Dagens Nyheter – 22 juni 1874, sida 2

— 320 — er tid. Vi ha vältalare, som öfvertyga oss om, att brodermordet är en helt naturlig sak, och filosofer, som till full evidens bevisa att lögnen tillhör de rent menskliga rättigheternas antal; Han svarade henne intet: Hon läste ett bittert missnöje i hans blick. Det var nå: gontinog i hennes ord ochi den ton, hvarmed de yttrades, som isade hans hjerta. Med sin enkla, redbara karaktär, som aldrig tillät honom att pruta med sanningen, eller att söka vränga pligtens bud, var han ur stånd begripa hvad hennes underliga tal egentligen utgick på. Men detta tal misshagade honom icke desto mindre, Hon märkte att han icke var riktigt tillfreds, och med ett ironiskt leende utbrast hon. — Caro es, non angelus. Kommer ni ihåg den gamla latinska strofen? Var säker om att den är tillämplig på hvarje mensklig varelse ni råkar här i lifvet — framför allt på hvarje qvinna! Det finnes ingen engel ibland oss — några svaga strålar af ett renarö ljus här och der, det är allt. Jag skall upplysa er om ett medel, hvarigenöm vi säkragt kunna undvika den smärta som åtföljer svikna förhoppningar. Lär er att tänka om hvarje dödlig, i synnerhet om dem som gsynag er skönast och ädlast: non angelus. — Non angelus? upprepade han. Nåja, men då bör jag också besvaras med hvad som står i en följande strof: homo es, non