Dagens Nyheter – 22 juni 1874, sida 1

Beredninysutskottet emöt spårvägar i Stockholm. För något mer än tre år sedan beviljade regeringen, med Stockholms stadsfullmäktiges begifvande; grosshandlaren Frestadius och direktören Fränckel rättighet att utefter vissa linier i hufvudstaden anlägga och trafikera spårvägar. Härvid fästades, bland annat, det vilkoret att dessa spårvägar skille vara färdiga inom tre år från koncessionens :! datum. Det torde ännu vara i ganska friskt minne hos många huru högt mah gladde sig öfver utsigten att äfven här få njuta af det bedvämaste och billigaste bland de kommunikationsmedel som inom en stad kunna an-. vändas. Man lade synnerlig vigt på dön stora fördel, spårvägarne skulle medföra, att folk utan olägenheter skulle kunna bo längre bort på malmarne, hvilket skulle hafva till följd att hyresuppjagahdet i de mer centrala qvarteren måste komma att i någon mån stäfjas. De personer som erhållit koncessionen inbjödo till aktieteckning i ett spårvägnsbolag. Men subskriptionen steg ej till mer än omkring 180,000 kr. Det var icke tredjedelen af det erforderliga kapitalet. Allmänheten var oviss om företaget skulle bära sig. De som något kände till dylika saker visste att spårvägar icke inbringa mer än 10 procent utdelning äfven i städer som häfva större befolkning och jemnare mark än Stockholm. Då det sålunda Hade visat sig omöjligt att åstadkomma nödigt kapital bär, sökte koncessionärerna att göra det utomlands. Det har sannolikt icke varit en alldeles lätt sak att förmå utlänningar att ingå i en affär som kapitalister på platsen ickö ansågo nog lockande. Men det lyckades dock .hrr Frestadius och Fränckel att i Tyskland finna: män, benägna att tillskjuta det erforderliga kapitalet och att inbetala en god del deraf. Den kungliga koncessionen gaf dem rätt härtill. Den stadgar i 4 8 att såväl svensk som utländsk man eger deltaga i bolaget, och den stadgar tillika att svensk lag skall lända till efterrättelse för bolaget, som enligt 1:sta i bolagsordningen har sitt säte i S ockholm. Så långt var allt godt och väl. Men Stockholms byggande myndighet har så oerhördt suddat med arbetet på Ladugårdslands strandgata att dennå ännu icke är på långt när färdig, och vid sådant förhållande kunde väl icke rimligtvis början göras med skenors utläggande för spårvagnar. Sålunda uppehöll stadens styrelse sjelf arbetet med spårvägsänläggningen; men när den i koncessionen föreskrifna treårsperioden härigenom var förliden och. bolaget begärde att ändock få anlägga spårvagnsliniorna — då tog sig stadsfullmäktiges Beredbingsutskott för att afstyrka bifall till bolagets begäran. De skäl utskottet anfört för detta beslut ärö redan i vår relation vederlågda och vi behöfva således ej vidare sysselsätta oss med : dem, i. hvilka förmodligen dei opraktiske hr Lindbagen här största andelen, deine Cunctator som Södermalm Hvärtähnat år skickar Stockholm på halsen såsom ett syndastraff. : Deremot skola vi bedja öfriga, kloka hrr stadsfullmäktige noga betänka innan de fatta beslut öfver Beredningsutskottets hemställan, att om de bifalla. denna, så kommer hufvudståden sannolikt att i lång tid blifva i saknad af spårvagnar och får fortfarande nöja sig med den enda omnibuslinien. Eller äro stadsfullmäktige villige att sjelfva öfvertaga affären? . vite