Dagens Nyheter – 18 juni 1874, sida 2

Lite här och lite der. Maj 1874. Många af Europas större och mindre städer har jag besökt och genomsett, på samma gång nöjd med som mätt på besöket. Endast Wien har jag alltid lemnat med saknad; gå äfven nu. Helt och hållet tröstlös skulle jag blifvit, om jag misslyckats i att få vännen H. med mig till Venedig. Den, som förut sjelf sett sig omkring och sedermera får en oskuld med sig, d v. s. en som aldrig förr varit utomlands, känner ett riktigt begär att få visa alla de herrligheter han tillförene skådat; åtminstone är detta händelsen med mig, drifkraften månu vara fåfänga eller välvilja. Vår trio lemnade det vackra Wien en lika vacker söndagsmiddag, för att på qvällen hamna i Gratz. Lånvgögda vore vi så länge staden var i sigte och nästan tårögda sedan kullarne-bortskymt den sista tornspetsen af österrikiska kejsardömets centralpunkt. Det ilande tåget hastar dock mot nya föremål, och huru torrt man än må ha det, så nog finnes glömskans flod till hands. Vid åsynen af det vackra Semmering badade vi våra ögon i den och ansågo Wien ligga hundra mil och lika många veckor bakom O88,. Vid Gloggnitz, eller rättare. vid Bayerbach, börjar detta, det hittillls största bevis på menniskans förmåga att tränga och spränga sig fram, i fråga om jernvägar. På mindre än en timme passerar tåget genom femton tunnelar och stiger cirka sextonhuudra fot i höjd. Då detta icke kan ske på annat sätt än genom oupphörliga zigzag-svängningar, emedan största lutningen är 1,, på 100 fot, så kan man tänka sig hvilken mängd af viadukter och bågar som erfördras. Ingen tunnel fann jag mindre än Nybodabackes, men många höllo en half och den största en fjerdingsväg i längd. Många af dem ianehålla flera banvaktsstationer, hvarest stationskarlen står rhedbloss i stället för med flagga i hand. Ehuru det var full dag, när vi anträdde denna sällsamma Alp-färd, tändes ljus i alla vagnarne, och de vid trakten vana resenärerna togo sig en tupplur. Vi deremot önskade oss. kattögon för att kunna se och iakttaga allt. Den bästa utsigten har man på venstra si-: dan, och när man börjar stigningen, har man en stor och välbyggd pappersfabrik i jemnhöjd med banan. För hvarje tunnel man sedermera lemnar båkom sig synes denha fabrik icke längre och längre bort, men der-. emot djupare och djupare ned, och den lägsta stationen, eller Gloggnitz, samt den högsta, eller Semmering, ligga troligen icke. så långt från hvarandra i längd som i:höjd. Det nästan svindlar för ögonen, när man bliekar ned i bråddjupen, men det svartnar dock icke, ty dalarne äro täckt bebyggda och voro nu med hela vårens rikedom grönt och blommigt beväxta. Liten, vid all denna. storhet, känner man sig ejelf, och smått är hvad man i djupet ser. Menniskorna äro: som maskar i gruset och deras boningar som Jacobssons, på Drottninggatan, leksakshus. Som lekbollar för ödet betraktade vi också oss och anbefallde vår lekamen i lokomotivförarens och vår anda i en ännu bättre hand. Sålunda hunno vi Semmering, stationen -: på fjellryggen, der tåget stannade och all fara för uppförsbacken var öfver. Här, bland is och snö, var vegetationen klen, men alp-. rosor utbjudas alltid vid detta pass, och hvilken främling fins som icke köper! Vännen H: slog under sig ett helt parti, och när tåget satte sig igång, fäste hanihatten en af de vackraste snöblomstren och sjöng sedan: Hvar morgon jag fäster en alpros i hatten Och börjar min vandring med stafveni hånd. Och detta, ehuru klockan nu var 7 på qvällen och han hade åkt hela tiden; men. kanske alprosen, kanske alpflickan som bjöd honom den, kanske båda, gjort honom ite yr i hatten; man kan bli det för mindre än så. i Utförsbacken är icke lika vacker, tycks ej heller vara så riskabel, hvadan vi nu, likt färjkarlen då forsen är öfver, blefvo litet. dåsiga och kommo . halfsofvande: till Gratz, residensoch hufvudstaden i Steiermark, med ett förtjusande läge vid floden Mur. Staden är bland annat bekant såsom tillflyktsort för den österrikiska pensionerade högre militären, hvilken billigt och godt lefver i Gratz på sitt gratial. För tillfället gästades dess förnämsta teater af den :celebra skådespelerskan Gallmeijer från Wien, Vi hastade att få se henne, hvilket så utföll, att mina båda reskamrater fingo se salongen, men jag endast förgården. Reprege Inta da LI föra nina nå Af