Dagens Nyheter – 18 juni 1874, sida 2

— 299. — herre steg derur, afskedade roddarne samt inträdde derefter genom en bakport i det magnifika palatset. Denne herre var ingen annan än Victor Vane, och den han sökte i slottet var monsignor Villaflor, som här hade sitt residens. Efter att ha passerat åtskilliga trappor, korridorer och gemak, som hvimlade af betjening, infördes han i den noble prelatens skrifkabinett. Monsignor steg upp från sitt arbetsbord och kom honom vänligt till mötes — monsignor var alltid vänlig. Han såg mycket präktig ut, hade vackra neapolitanska ögon och ett vackert neapolitanskt ansigte. Han bar en vanlig biskopsdrägt, och på hang hand lyste den biskopliga ametist-ringen. Då man betraktade honom, hade man svårt för att tro det furste-biskoparnes slägte utdött; ty han hade verkligen ett furstligt utseende, Han var icke lik S:t Philip Neri, han var icke lik Reginald de la Pole och icke heller Acacius; men han liknade högeligen kardinal Bembo, och måhända i ännu högre grad kardinal Mazarin. Victor Vane bugade sig för honom med en hofmans behag samt med den vördnad, en troende kyrkans son alltid visar sådana män, som representera kyrkans höghet. Då han befenn sig bland de franska Järda, var han en cartesian, bland de tyska en spinozian, bland de engelska en rationalist, en