Dagens Nyheter – 18 juni 1874, sida 2

åter kan man med allt skäl frukta att bonapartisterna skola uppträda ännu dristigare, sedan de sett att deras tilltag blifvit så godt som ostraffade. Emellertid har man ännu hopp om att minoriteten skall veta att söka ersättning för sitt nederlag. Ett försök i denna riktning är den resolution som venstrå centern framställt och hvilken har följande lydelse: Nationalförsamlingen har, i afsigt att göra ett slut på ovissheten inom landet, fattat följande beslut: Utskottetför behandlingen af de konstitutionella lagarne tager till basis för sina arbeten rörande den offentliga maktens organiserande 1:0) den pås ragraf i lagförslaget af den 19 maj 1873 som har följande lydelse: Den franska republikens regering består af två kamrar och en president som är chef för den exekutivg makten; 2:0) lagen af den 20 november 1873 genom hvilken Mac Mahon utnämnes till republikens president för 7 år; 3:0) den tredje paragrafen i 1848 års författning rörande utöfvandet af rättigheten att delvis eller fullständigt revidera författningen. Detta förslag behandlades sistlidna måndag i nationalförsamlingen. Några närmare upplysningar öfver den i följd häraf uppkomna debatten föreligga ej ännu. Genom telegrafiska meddelanden vet man dock att förslagets upptagande till skyndsam behandling beslöts med 345 röster mot 341. Emellertid synes det som om man icke skulle vara på det klars med denna omröstning, ty 5 medlemmar af nationalförsamlingen hafva förklarat att den vallista, som förekommer i Journal officiel, ej är riktig, emedan denna tidning: uppfört dessa 5 deputerade bland dem som dels icke röstat, dels röstat för en skyndsam behandling af Periers förslag, under det de i verkligheten röstat deremot. En medlem af nationalförsamlingen föreslog med anledning af dessa förvecklingar att församlingen skulle förklara omröstningen ogiltig, men presidenten har ansett stridande mot ordningen att församlingen förklarar ett fattadt beslut ogiltigt. Grefve Sainte-Croix, som för några dagar sedan gaf Gambetta ett käpprapp på St Lazare-bangården, synes äfven under sitt föregående lif hafva varit en ytterst häftig och våldsam karakter. Född af förnäm familj, blef han redan tidigt inskrifven vid ett zuavregemente och deltog i fälttåget i Italien 1859. Derefter gick han öfver till ett linieregemente, men begick oordentligheter och blef från sergeant degraderad till korporal. På sin familjs begäran blef han nu flyttad till ett marinregemente och for till Senegal. Der sårade han dödligt under en tvist en underofficer med ett bajonettstygn, och blet i följd häraf dömd till döden, men domen upphäfdes och han fick i stället straffarbete, ans familj utverkade emellertid förmildring i straffet och han blef slutligen benådad. Han gick derefter in vid ett tiraljörregemente, hvarest han för nya fel blef degraderad och afsatt, och öfvergick slutligen till privatlifvet år 1866. Han har erkänt under undersökningen inför domstolen angående sitt sista attentat, att han länge haft det i sigte och att han var så förbittrad på Gambetta att han ej visste hvad h.n gjorde. Från Rom berättas att man ånyo bragt å bane det gamla förslaget att åter gifva Rom en hamnstad och dermed dess kommersiella betydelse för Medelhafvet. Det gäller dock icke denna gång att använda det gamla Ostia till hamnstad, hvilket är mindre lämpligt, emedan det i anseende till Tiberns öfversvämnpingar måst läggas ett stycke inåt landet. Meningen vore nu att i stället använda Fiumicino, som ligger på andra sidan Tiberns delta och utmed kusten, förutsatt endast att man kan skydda den genom till räckligt starka dambyggnader mot öfversvämningar. Förslaget har blifvit väckt af två personer, hvilka redan aftalat med egaren af området invid Fiumicino om köp af den plats, som behöfves för anläggningen. För att befordra kommunikationerna till Rom skulle en bibana anläggas mellan Ponte Gålera och Fiumicino. Den skulle blifva något öfver 1 mil lång och det skall åtgå 50 minuter för resan mellan Rom och Fiumicino. Förslaget jemte åtföljande planritningar och kostnadsförslag är inlemnadt till ministern för de offentliga arbetena. EE Det synes gå mindre väl för carlisterna på senare tiden om man får tro telegrammerna från Madrid. De hafva nemligen bortfört all sin materiel från Estella, utan tvifvel emedan de här vänta sig ett segerrikt anfall af general Concha, hvilka snart kommer att få de förstärkningar han sedan längre tid tillbaka begärt. 36,000 rekryter äro utrustade i Montilla, för att förstärka den republikanska armen. På samma gång har general Zabala bemyndigat generalerna att bevilja amnesti åt de carlister som erbjuda sig att nedlägga vapen. Dessutom synes allvarsamma oenigheter hafva utkommit i Don Carlos generalstab och många af hans anhängare torde till och med vara beslutna att utan honom förskaffa sig fred med regeringen. Samma telegram, hvarur vi lemnat dessa underrättelser, meddela äfven att den span