Dagens Nyheter – 15 juni 1874, sida 2

-— 15 — läppar satimänprössades, och Hon knöt krampaktigt sin hand, likasom skulle hon, om ej hennes värdighet förbjudit det, ha känt sig frestad att tysta hans mun med ett slag. Conrad Phaulcon smålog: ; — Jag är ingen tyrann, min sköna grefvimda, sade han; och jag medgifver öppet, attjag beundrar er mera, då ni uppträder så der som en stolt rebell, än då jag ser detta ljufligå leendö, hvarmed ni tjusar alla våra goda vänner, spela på era läppar. Jag fordrar ingenting. Jag befaller ingenting. Jag påminner er blott om att ni icke kan bryta med mig utan att derjemte bryta ert löfte eller — hvad mera är än ett löfte — er ed. Icke heller nu, svarade hon honom; men hart kunde se, huru en darrning genoftifor alla hennes lemmar. Detta gaf för honom tydligt nog tillkänna, att en strid, en våldsam strid, i detta nu rasade inom henne. Plötsligt vände hon sig om och böjde sig fram till honom samt utbrast, i det kon fixerade honom skarpt: — Ni säljer allting — er kropp och er själ! Huru stora mutor fordrar ni för att bevilja min frigifning? — Huru stora mutor? Hvilket besynnerligt uttryck! Jag begär inga mutor. Ni är mera värd för mig, min charmanta Idalia,