Dagens Nyheter – 12 juni 1874, sida 2

(Insändt.) Om sjöassuranser. I eder ärade tidning för den 10 denneg förekommer en notis bm att 28 engelska spanmålsfirmor förklarat sig endast vilja emottaga policer afslutade i London. Detta låter nu storartadt engelskt, men det finnes ett sätt att försvaga verkan af denna demonstration, och det vore att de, som sälja spanmål till England inclusive assurans, förklara att de å sin sida icke gilla annan försäkring än i af dem godkända bolag i derag land. Hvad blefve följden? Tror man att engelsmännen skulle afstå från sin spanmålsimport, om utlänningarne visade bevis på sjelfständighet? Dessutom är vid försäkring af spanmål ett vigtigt item, som ingalunda bör förbises. — Spanmål försäkras vanligen fritt för skada utom i strandvingsfall. De svenska, och exempelvis äfven tyska, bolagen räkna kollision till strandning, men det gör man ej i England; der betalas i sådant fall endast haveri-grosse-kostnaderna. Om nu en spanmålslast i följd af en kollision blifvit förderfvad afinträngande sjövatten blir denna skada ersatt, om försäkringen är tagen iSve rige, men ej ersatt, om den är tecknad i England. Det är ju derför ingalunda ovigtigt hvar försäkring är slutad. Skulle de tidningar, som intagit notisen i fråga, vilja beakta detta påpekande, som — sorgligt nog — torde vara behöfligt, eme-. dan hos oss så många försäkra utan attha det ringaste. reda. på huru eller mot hvad han är försäkrad, vore insändaren dem förbunden. Assuradör. cmmXXXXX—X————XXQzÅ —— X— ERE