Dagens Nyheter – 12 juni 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Razzia anställdes i går natt efter uteliggare. Aderton stycken funnos. Bötfäld hotellegare. Egaren af hotell Germania, A. R. Pettersson, hvilken flera dagar under denna månad försummat att anmäla till hotellet ankomne resande, dömdes derför i går af polisdomstolen att böta 5 kronor. RÅDHUSRÄTTEN. Strömbomska konkursmålet fortsattes i går inför rådhusrättens andra afdelning. Af den mängd vittnen, som voro inkallade, hade endast tre infunnit sig, nemligen förut afhörda vittnet kapten Zettervall, källarmästaren C, V. Ahlström och häradsdomaren A. P. Andersson. Kapten Zettervall hade genom Strömbom vid förra rättegångstillfället inlemnat ett skriftligt vittnesmål af innehåll, att han redan före den 4 maj förlidet år sett det mellan Strömbom och frå Wahlberg upprättade hyreskontrakt vara transporteradt från Strömbom. Kapten Zettervall vidhöll muntligen i går hämda vittnesmål. Han hade af Strömbom emottagit kontraktet i förvar, vid en resa som den senare företog. — Mot källarmästaren Ählström framställde Strömbom den jäfsanmärkning, att denne var fordringsegare i hans konkurs. Rätten ogillade efter en kort öfverläggning detta jäf. Häradsdomaren Andersson hade haft den Bökmanska egendomen Kråkvik-Segertorp på arrende. Han intygade att arrendekontraktet blifvit upprättadt i Strömboms närvaro och i Bökmans namn, men hade för öfrigt intet annat att i saken omnämna, utom det att han en gång hört Bökman säga: Jag eger ingenting; jag vill ifrån alltsammans. Strömbom anmärkte härvid att dessa ord blifvit af Bökman yttrade under en tillfällig penningförlägenhet, då han hotats med lagsökning. Eör öfrigt borde ingen bättre känna till att Bökman var innehafvare af egendomen, än Andersson, enär han vid Svartlösa häradsrätt, der Andersson satt som nämdnman, erhållit laga fasta å densamma. Derefter framställde kärandeombudet ånyo häktningsyrkande å Strömbom, hvilket gaf denne anledning att förklara det han ämnade anhålla såväl hos justitieombudsmannen som hos justitiekansleren att ett slut måtte göras på denna sak. Målet uppsköts på tre veckor. LANDSORTEN. Förgiftning. Varberg den 7 juni. Den 5 d:s förevar ransakning med hemmansegaren Carl Johan Jobansson från Vallby, Alfshögs socken, Faurås härad, och hans svägerska Anette Bengtsdotter, begge häktade och tilltalade för mord genom gift i Anna Johanna Bengtsdotter, hustru till Carl Johan och syster till Annette. Vid första polisförhöret hade Carl Johan till en del erkänt sig skyldig till brottet, men Annette nekat. Vid denna ransakning erkände sig båda, temligen öfverensstämmande, skyldiga. Carl Johan erkände att under en längre tid ett mindre godt förhållande varit rådande mellan honom och hustrun, så att hon till och med varit föremål för hugg och slag af honom. Af ransakningen framgick vidare att mannen och hans svägerska haft brottsligt umgänge med hvarandra sedan sistlidne höst och att de alltsedan förliden vårfrudag varit öfverens om att undanrödja hustrun. Detta erkände båda. Såsom motiv till brottet uppgaf mannen, bland annat, att han ville komma åt svägerskans hemgift, 3,000 daler, hvilket naturligtvis. icke kunde ske på annat sätt än att de gifte sig med hvarandra. Carl Johan sade sig sjelf hafva kommit på tanken att bringa hustrun om lifvet och blef derom snart öfverens med svägerskan. Denna hade i slutet afsistl. mars månad bedt Carl Johan, då han i något ärende i sällskap med hustrun skulle resa till Slöinge och under vägen träffa sin mor och syster i ea, att anmoda någon af dem att gifva hustrun gift, hvarför Carl Johan äfven medtog arsenik. (Inom parentes bör nämnas att det på arsenik icke finnes brist i Halland, då det af lumpsamlare och andra kringstrykare utbjudes till salu under namn af Hwvitt inte.) Carl Johan hade köpt giftet af en man från Kind. Carl Johans mor och syster hade emellertid icke lust att åtaga sig det brottsliga uppdraget, hvarför svägerskan; när det äkta paret återkom hem, yttrat: Du kommer hem med henne likadan! Svägerskan mottog nu arseniken och gömde den. isin kista. Kort derefter, en sönag, dame hustrun i magplågor (0) ehuru först påföljande onsdag de båda häktade kommo öfverens om att gifva henne gift, hvilket ock skedde sålunda, att det inlades i en s. k. sockerkaksbakelse, hvaraf såväl Carl Johan som hans ena -barn och svägerska tagit hvarsin bit och hustrun derefter resten, hvari arsenik, sönderstött till fint pulver, var inlagd. Hustrun insjuknade derefter i svåra magplågor och kräkningar, men när hon påföljande fredag ansågs kunna återhemta sig från följderna af giftet, blefvo brottslingarne öfverens om att gifva henne mera. Detta skedde ock flera gånger samma dag, då arsenik blandades såväl i kaffe som medikamenter, som hon förtärde för sin sjukdom. Lördags morgon afled hon. De häktade erkänna, som sagdt, begge någorlunda öfverensstämmande sitt brott, men synas icke, efter hvad omständigheterna gifva vid handen, hafva nog besinning eller tanke på detsammas beskaffenhet. Första misstanken om brottet härledde sig, efter hvad man anser, från den omständigheten att Carl Johan sjelf till sin svåger yttrat med afseende på hustruns hastiga död: Det måtte väl ingen kunna misstänka mig att jag gjort henne något illa. På denna punkt står saken nu. Ransakningen kommer att fortsättas. Åomemmm—————22 ?2-—n äs