Dagens Nyheter – 12 juni 1874, sida 2

-— 400 att bestorma henne med böner och eder; aldrig hade ett varmare ppråk förts af en man till ep qvinna, aldrig hade heligare försäkringar gifvits om en kärlek utan egoism och om trohet in i döden. Hon lyssnade till hans tal, utan att afbryta honom, och derunder fortfor hon att småle. Det roade henne att höra hang talang. — Min herre, sade hon, när han omsider tystnat för att hemta andan: Jag trodde er om att ha en bättre smak och en finare takt. Ni borde veta att jag hunnit tröttna vid kärleksförklaringar. Visserligen är ni ovanligt vältalig och dertill en ovanligt god aktör; men icke desto mindre — skulle jag helst önska att ni nu behagaderafsluta komedien. Klockan -är. mycket; och att vidare orda om hjertats brand etc. kan ja icke tjena någonting tillj. då hvarken jag eller ni sjelf tror det minsta på hvad ni försäkrar. — Ni tror icke! Huru: skall jag kunna förmå er att tro! Jag säger er förvisso, att sedan jag såg er första gången har jag blif-: vit så förändrad, att jag ibland undrat om jag varit vaken, eller drömt. Jag har känt allt hvad jag en gång föraktade såsom passande endast får pojkar eller narrar... Hvad mera kan jag säga er? — Ni borde veta, att jag talar sanning. — Min bäste herr Vane, var öfvertygad