Dagens Nyheter – 18 april 1874, sida 2

aldrig förgripit mig mot mina medmenniskor vid andra tillfällen än då jag varit förtviflad; jag har endast i yttersta nödfall anlitat den utvägen. Jag kan lugnt anföra till min ursäkt, att jag aldrig förorättat någon af skäl, hemtade ur inbillningens verld, af hämnd eller afund, eller någon annan af dessa vilda passioner som, så länge historien minnes, satt förnuftiga varelser i harnesk mot hvarandra. Jag har städse endast lydt nödvändighetens stränga lag. — Fader, ångra er; snart är det icke längre tid dertill. Har ni intet annat att säga än dessa gäckande ord? Hon fattade hans händer och sökte förmå honom att sammanknäppa dem till en bön. Han såg på henne, och det cyniska leendet försvann från hans ansigte. Till och med en viss ömhet förmärktes i hans blick. — Tror du väl att Gud, åt hvilken jag under hela lifvet nästan aldrig egnat en tanke, skall lyssna till mina böner nu i sista stunden, när jag icke vidare kan synda? — Det finnes ingen mensklig varelse, hvars syndaskuld är så stor, att han icke kan hoppas på Herrens barmhertighet. Kristus dog för alla syndare. Den botfärdige ogerningsmannen hade en mycket kort tid till ånger och ingen tid till försoning. — Jag undrar, om han gjort ondt under hela sin lefnad, om han aldrig utfört en