Dagens Nyheter – 16 april 1874, sida 2

Sägen mig då, I alla vänner af den fosterländska kulturhistorien, hvars själ folktonen är, om icke denne man förtjenar någon belöning? — Uti vårt såsom fattigt ansedda land, lemnar likväl hvarje år en och annan millionär det jordiska, utan att hafva skänkt det allmänna någon del af sitt öfverflöd. Den fattige lappskräddaren ifråga. lemnar deremot alla skatter han förmått samla — skatter som skola hedra hans fosterland, skatter hvilka ingen millionär kan gifva. Jag vågar derför lika hjertligt som vördsamt anhålla hos folkmusikens vänner, hos de tusende och många tusende, som under nästlidet år gåfvo en ytterlig hänrycknings bifall åt Lokk, att de måtte skänka en skärf åt den gamle, i sitt slag ovanlige, måhända siste folk-barden. Afsigten är att åt honom inköpa den lilla stuga, hvars hälft han bebor, å det han med mera gladelig stämma må unna sjunga: högt uppå berget sjunger jag så mången gång och få bo qvar på den plats, hvarest han har ris och ljung såsom bränsle oköpandes. Huru glad skulle han ej bli, och gumman sedan. . .! De resp. tidningar, som gothetsfullt behaga intaga ofvanstående lilla anmälan, göra sig väl förtjenta om vår folkmusik. I Stockholm mottagas bidrag uti Abr. Lundquists musikhandel, (Malmtorgsgatan nr 8) och härstädes af undertecknad, som förbinder sig att noggrannt redovisa såväl för beloppet af mottagna medel som ock för deras användande. Vestervik i april 1874. C. E. SÖDLING. Musiklärare vid h. elementarläroverket i Vestervik.