Dagens Nyheter – 16 april 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Underrättelsen om att den tyska regeringen i striden om militärlagens första paragraf har gått in på det nationalliberala partiets förslag att för en tid af 7 år fastställa fredstyrkan till den siffra, som af regeringen föreslagits eller 401,659 man, har af den tyska liberala pressen mottagits med odeladt bifall. Den 9 dennes på aftonen höll det nationalliberala partiet ett möte och beslöt enstämmigt att framlägga för regeringen ett bemedlingsförslag i denna syftning och redan den 10 på eftermiddagen fick man officiel underrättelse om att det blifvit antaget. Ehuru fältmarskalk Moltke ännu i sista ögonblicket var mindre gynsamt stämd för en sådan utväg, gingo likväl både kejsaren, krigsministern och alla generalerna in på den, så mycket mera som rikskansleren på det mest enträgna sätt skall hafva tillrådt kejsaren att antaga förslaget. Det nationalliberala partiets ledare, Bennigsen och Miquel, hade sistlidne torsdag företräde hos furst Bismarck och man antager allmänt att den slutliga kompromissen redan då blef afslutad. Härigenom var militärla gens. genomdrifvande betryggadt. Ett oss nu tillhandahållet telegram meddelar frågans slutliga utgång i riksdagen. Man ser deraf att debatten varit långvarig, ej mindre än 7 timmar. Vid omröstningen öfver den omtvistade paragrafen voro 371 medlemmar af riksdagen närvarande och af dem afhöll sig endast en från att rösta. Den lösning frågan fick blefi enlighet med det förslag, som af de nationalliberales ledare Bennigsen ingifvits, deri de af regeringen begärda 401,659 man bestämmes såsom normalstyrka, men ej! för beständigt, utan endast för en tid af 7 år. Förslaget lär blifvit antaget med stor majoritet. Om det närmare förloppet af debatten saknas ännu underrättelser. Furst Bismarcks helsotillstånd är enligt de meddelanden, som deputeraden Miquel lemnade i det nationalliberala partiets möte, fortfarande vacklande. Hans kraftar lära vara mera medtagna än man skulle kunna tro, då man tänker på de bulletiner man fått tid efter annan om att han möjligtvis skulle kunna deltaga i riksdagens debatter om militärlagen. Dessa äro dock, såsom man nu vet, ogrundade.