Dagens Nyheter – 15 april 1874, sida 2

Ett arabiskt harem i Afrika. I ett bref från dr Livingstone till hr Gordon ;ennet talar brefskrifvaren om den ställning ch behandling qvinnorna i Centralafrika öna. Han berättar i sammanhang dermed jande om sitt besök i sällskap med en ngelsk sjöofficer, kapten S, i en arabisk urstes harem: Furstens moder, ett ståtligt runtimmer på 45 år, kom först in i det rum, ler vi sutto tillsammans med hennes son. )å hon var ung, måtte hon varit mycket racker och hade ännu qvar spridda dra f sin fordna skönhet. Hon skakade han ned oss, frågade om vårt välbefinnande och atte sig, för att visa sig artig mot oss, ned vå en stol, ehuru det säkerligen varit myccet angenämare för henne att huka sig ned vå en matta. Hon frågade sedan den offiser, som var i Livingstones sällskap, om han kände amiral Wyvil, som förut varit befälhafvare på Capstationen. Hon berättade under samtalets gång att för flera år sedan ett engelskt fartyg förlist utanför den ö, der hon bodde och att hon godhetsfullt tagit emot alla de qvinliga passagerarne i sitt hus och herbergerat dem med största artighet. Amiral Wyvil hade tackat henne härför och lemnat henne ett skrifvet intyg om hennes välvillighet. Hon önskade nu skrifva till honom för gammal bekantskaps skull och kapten 5. lofvade att framföra brefvet. Nu lyftades ett förhänge af rödt tyg undan och furstens favorithustru visade sig i all sin glans. Hon närmade sig oss med nätta steg, och med ett behagligt leende i sitt ansigte räckte hon fram ett litet bröd, hvaraf vi bröto en bit och åto upp. Hon hade ett öppet utseende och talade och förde sig såsom en vacker engelska gör, som önskar att hennes mans gäster må finna sig hemmastadda. Hennes stora, vackra kolsvarta ögon tilldrogo sig framför allt vår uppmärksamhet, och först efter en lång stunds samtal kunde vi gifva akt på de prydnader, å hvilka säkert mycken omsorg blifvit nedlagd. Hennes hufvud kröntes af en hög; skarlakansröd hatt af ungefär samma form som judarnes öfversteprest eller vissa af det katolska presterskapet af lägre rang bruka bära. En tätt åtsittande röd tröja, rikt försedd med guldbroderier, räckte till midjan; kjorteln: var af fint, hvitt, indiskt musslin, broderadt med purpurfödt. silke. Benkläderna gingo nästan ända till fotknölarne och voro öfversållade med silfvergaloner; och fötterna voro beklädda med gröngula skor, uppåtböjda i tån och så stora, att man kunde antaga hon hvarken hade liktornar eller ömknölar. Omkring halsen bar Hon flera 1ldoch silfverkedjor och i öronen ringar, och det ej blott i örsnibben, utan i hål kring hela örat. Guldoch silfver-armband af indiskt arbete betäckte armarne och ringar af samma ämne, rikt infattade med dyrbara stenar, prydde hvarje finger och tummarne. Endast en qvinna kan beskrifva den rika klädnaden. Det enda felet i all denna prakt var att håret var kortklippt. Detta beror derpå att det då är beqvämare att få:det-torrt efter badet: Under det vi talade med furstens favorithustru, inträdde en annan af hans hustrur och företog samma ceremoni att bryta bröd. Hon var omkring 18 år, en fullkomlig skönhet och längre än den andra. Hennes hår, som äfven var kortklippt, var indränkt med olja och utslätadt; endast vid hvardera örat hängde en liten lock — ett behagligt qvinligt koketteri. Hon talade föga, men hennes blixtrände ögon talade så mycketmera; de voro dunkelt Bruna. En tredje qvinna visade sig och hel sade oss såsom de båda andra. Hon var enkel i jemförelse med sina. andra medsystrar, men ett barn af höfdingen i dessa trakter. Hyn var mycket brun. Fursten anmärkte att han endast hade tre hustrur; ehuru hans rang tillät honom att hafva 12. En svart slafvinna kom nu in med en bricka och bägare innehållande en mild och söt dryck. Då vi druckit deraf, fingo vi blommor och betelnötter att tugga. Furstens favorithustru samlade en munfull i ett blad och bjöd oss; och för att göra henne till viljes tuggade vi dem. Smaken är något bitter och påminner om kolanöten i vestra Afrika. Förmodligen har man användt dem såsom skyddsmedel mot febrar. Furstens hustrur blandade ett limämne i den röda saften af betelnötterna och färgade dermed sina tänder och läppar, något som ingalunda förminskade deras skönhet. På fråga hvarför ej furstens moder färgade sina tänder svarade hon att skälet dertill var att hon nyligen gjort en pilgrimsfärd till Meccå. Hela esöket föreföll såsom en glänsande målning. Fruntimren hade. sökt att behaga oss oc hade fullkomligt lyckats, PN ma se font rr ÅL REN Skit rr rr Anna wa mm a dd je