engelskt fruntimmer. Jag har hört omtalas ett litet landställe nära Sidmouth i Devonshire, som jag tror skulle passa bra för oss; det blir ett aflägset och lugnt litet hem, från hvilket jag lätt kar komma in till London, när jag behöfver,. Min farbror är, som ni vet, mycket angelägen om att jag tar min examen. Derföre blir jag väl tvungen att under nästa år tillbringa några månader i Oxford; men icke ens denna omständighet behöfver skilja oss åt, enär jag tror mig kunna anskaffa en lämplig bostad — t. ex. vid Nuneham — åt er. Mina studier bli en lämplig förklaringsgrund för mitt tillbakadragna lif och skola fullkomligt lugna min käre, gamle farbror, hvilken jag — trots allt hvad som passerat — för ingen del i verlden vill såra. Ack! min älskade, tänk om han kunde se saker och ting på samma sätt som jag; men ni vet att jag verkligen en gång gaf honom en antydan om mitt giftermål med en flicka, som var mig öfverlägsen i allt utom i samhällsställning, och huru strängt han tillrättavisade mig. Så god han än i många afseenden är, hyser han dock en massa fördomar och tror att Glenlynska familjen har ännu ädlare blod än Guelferna och Ghibelinerna. Derför måste vi vänta, icke otåligt utan undergifvet, till dess döden, som ju förr eller senare skall inträffa, bjelper oss ur våra svårigheter. Om önskningar betydde något, så