Dagens Nyheter – 14 april 1874, sida 2

i grunden är hon dock samma pjåk (Justinas ord) som fordom, städse färdig att hellre lyda sin veka känslas eller inbillnings bedrägliga hugskott än förnuftets röst. Dock visar sig i nutiden en sträfvan till det bättre hos mången, och man måste taga i betraktande att vi lefva i ett århundrade, som bärer mycken utveckling till framåtskridande i sitt sköte. Med denna utvecklings mognad skola ytterligheterna i öfvergångsperioden försvinna och lemna rum för en uppenbarelse af qvinligheten, som ännu ej varit gedd på jorden. Men ännu är allt kaostiskt, förvirradt, en strid mellan gamla vanor och fördomar samt nya och bättre idter och impulser. Qvinnan skall en gång födas på nytt, i en skönare och sannare skepnad än förr, men ännu fortfar våndan och födsloarbetet. Under sådana omständigheter kan det väl ej vara någonting orätt uti att medelst några välmenta reflexioner efter förmåga söka påskynda krisen. Justina har derför orätt i att påstå mig vilja smutskasta den nya tiden. Dagens Nyheters anmärkning, att fruntimren mer kläda sig för hvarandras, än för karlarnes skuld, är fullkomligt riktig och vittnar om djup blick i qvinnohjertat. Karlarne kan man vinna på många andra sätt och såras mindre af deras brist på beundran för vårt yttre, än af vårt eget köns spe och hån, då vi ej befinnas likna mängden af andra qvinnor. För min del erkänner jag mig vara fullt lika mån om andra qvinnorsg gillande af min yttre menniska, som hvad karlarne kunna tycka derom. I den djupaste ödemark skulle jag dock försöka göra mig så hygglig som möjligt, blott af medfödt skönhetssinne och för att ej vara obehaglig i mina barns och tjenares ögon, äfven om jag vore beröfvad min mans sällskap. Justina är bra orättvis mot skapelsens herrar, då hon beskyller dem för uppfinnandet af alla dumma och smaklösa moder! Hem uppfann krinolinen, chinjongen och klädningssläpet? Jo, en högt uppsatt qvinna, men som numera ej är kejsarinna ens i modets verld. Hvem skapade modet att färga hår och ansigte samt omgestalta hela sin kropp efter modets nyck?? Äfven en qvinna, förnäm sysslolös och lättsinnig, var hon en gång en rival till nyssnämda herrskarinna och de kappades båda i den oädlaste af all täflan, neml. fåfängans och koketteriets. Att karlarne ej ha mycken uppfinningsförmåga i klädedrägt och moder, det ha de grundligt bevisat genom att mer än ett halft sekel oföränderligt bära sina skorstenshattar och sin i öfrigt fula och vanprydande helgdagskostym. Det är äfven synd att smäda dem , som äro svaga nog för sina fåfänga hustrur att tillåta deras extravaganser itoalettväg. Mannen kan dock ej hos qvinnan älska. det yttersta skalet, kläderna, äfven om han är ytlig nog att uteslutande dyrka skönheten. Hvad Justinas mening är, att jag skulle insinuerat det en del fruar tillgripa olofliga medel för att tillfredsställa sin fåfänga går! öfver min horisont. I hela min lilla välmesta uppsats förekommer ej ett ord som kan tydas på detta sätt. BSjelf qvinna, kan jag ej vara ogrannlaga och usel nog att offentligen vilja nedsätta mitt eget kön, om jag äfven höjer ett varnande finger emot lyx och dårskaper. Justinas anmärkning, att karlarne jemte boklig uppfostran äfven borde bibringas en bättre smak, torde kunna tillämpas på begge könen. Smakens höjande och förädlande skulle bäst kunna bibringas oss alla genom studium och betraktande af poesiens och konstens skönaste alster från alla tider. Litet mindre siden, förgyllningar och speglar i våra boningar kunde lemna plats för konstens mästerstycken eller goda kopior deraf. I stället för en tom, onyttig, oskön och ofta förvekligande elegans skulle åsynen af skulpturens eller målarkonstens bättre alster redan i moderlifvet gifva näring åt mensklighetens medfödda längtan och sträfvan efter skönhet och fullkomlighet. Urdur. FSE EEE RES RADEN NINNA TIER