Uv Vv skulle jag, vid Gud! icke genom ett enda ord vilja påskynda min farbrors död; men man bör besinna, att han är öfver sextio år och på den senare tiden åldrats mycket, så att det är naturligt att hans lif icke länge skall hindra uppfyllelsen af våra förhoppningar. Detta var älskarens sista bref; det nästa som Lucius fann i bundten var af några års genare datum, då de redan voro gifta och då Felicie hade återrest till Rouen. Detta var hållet i en förtviflad ton eller snarare skrifvet med den otålighet gom man kallar misströstan. Brefskrifvaren, som i alla dessa skrifvelser fullständigt utsatt sitt namn, Henry Glenlyne, hade icke lyckats taga sin grad, han hade, för att begagna hans egna ord, blifvit skamligt kuggad. Det der hade emellertid händt två år förut, och nu åberopade han denna omständighet såsom en orsak till farbroderns missnöje. Saken är den, Fölicie, att jag har gäckat hans förhoppningar, och nu behöfves det icke mycket för att han skall helt och hållet draga sin hand ifrån mig och testamentera sin egendom till den gren af ätten, som är bosatt i Worchestershire, mina afsvurna fiender, hvilka oupphörligen under de sista trettio åren visat honom mycken uppmärksamhet. Sönerna ha studerat i Cambridge, äro riktiga typer af egendomsegare, gamla spelare och sportsmän; men Gud vet, hvad de för