Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 1

för djupt i hemligheten, för att icke hon skulle finna skäligt gifva honom alla de vidare upplysningar, som :det stod i hennes förmåga att lemna. Han kunde endast med några vänliga ord betyga monsieur och mademoiselle Dolfe sin tacksamhet. — Om jag blir nog lycklig att få gifta mig med den unga flicka, om hvilken jag förut talat med er, skall jag föra min brud hit under vår resa i smekmånaden, sade han; en förklaring som kom mademoiselle Dolfe att smälta i tårar. — Det skall glädja mig mycket att få se Lucilla Valneaus dotterdotter, yttrade monsieur Dolfe. Äfven han kom med vemod ihåg sin ungdoms dagar, då han ännu älskade och drömde om lycka. Lucius sof denua natt bättre än många andra föregående nätter. Följande morgon steg han upp i god tid samt besökte familjen Dumarques graf. På stenen voro alla de aflidna familjledamöternas namn inristade; bland dem var äfven Feålicie, men för henne allena fanns intet tillnamn utsatt. Det stod endast: Felicie, 24 år gammal, dotter till ofvannämde Andr6 Dumarques. Nedanför stenen växte små nejlikor. Lucius plockade ett par af dessa och gömde dem omsorgsfullt i sin plånbok, för att efter hemkomsten lemnas till Lucilla.