män att döda på långa håll och återvända sedan till sina hem, riktade med det byte, som de understundom göra i våra rebelliska städer. De utaf den andra kategorien lära oss den så kallade kristna läran, lefva länge ibland oss och göra mera godt än ondt, då de icke taga våra barn ifrån oss. Under det att den ene säger att jag skall älska min granne som mig sjelf, lär den andre mig att döda, utan skada för mitt lif, öfvertygar mig att min luntbössa icke går så långt som behöfves och att jag måste köpa hans gevär, som äro mycket dyrare och bättre. Hvem skall man tro ? OQivilisationen i Kina. Den regande, som för ett år sedan ville besöka det himmelska rikets hufvudstad, var nödsakad att ta in i smutsiga herbergen eller bedja em en fristad hos någon bekant vid legationen. Numera finnas i Peking två hotell, som kunna jemföras med de bästa europeiska. Det ena, ILHötel Frangais, hålles af en jovialisk kines, f. d. kock vid engelska beskiekningen ; det andra, LHötel Allemand, dirigeras af en fraokfurtare, som till sitt yttre är det menniskoblifna Heidelbergsfatet. Den ultrakatolska tidningen Univers berättade en söndag för någon tid sedan att det lyckats tidningen få allt söndagsarbete förbjudet i den del af Paris, der tidningen utkommer. Univers lät sina sättare och tryckare arbeta hela söndagen till kl. 4 för att kunna, bland annat, meddela denna notis. Charles Sumner, den nyligen aflidne amerikanske statsmannen, har testamenterat hälften af sin förmögenhet, 100,000 dollar, till Howard-kollegiets bibliotek till erkänsla för det tillmötesgående han alltid rönt, då han skulle låna böcker. Han var en ovanligt beläst man med utbildad smak och skulle troligen ha egnat sig åt studier, om icke hans framstående förmåga som statsman hade gjert honom oumbärlig i senaten. Han dog som ett offer för slafemancipationen. Sedan han nemligen för flera år sedan hållit ett utmärkt tal mot slafveriet och satt sig ned för att skrifva, blef han bakifrån anfallen af två sydstatsmän, som med revolvrar i händerna slogo honom i hufvudet och ryggen, så att han nästan lifdömdes af läkarne. Han var sedan dess alltid sjuk och hans rastlösa ande tillät honem icke söka den hvila, som läkarne ålade honom. Brutet äktenskapslöfte. Rättegångar behandlande brott mot gifvet äktenskapslöfte äro sällsynta i Frankrike. En sådan rättegång har nu i dagarne blifvit anhängiggjord vid en domstol i Paris af ett fruntimmer vid namn Decaisne. Hon lagsökte en man med det egendomliga namnet Mariage (äktenskap) och gjorde anspråk på ett skadestånd af 10,000 frauk, emedan hon, i förlitande på denna förbindelse, hade uppgifvit en anoan med en person af rang. Svaranden anförde att han, som är 45 år, ej begärt hvarken förmögenhet eller skönhet, men önskade ungdom, och käranden hade bedragit honom i afseende på sin ålder. Hon hade i början sagt sig vara endast 23 år, men sedan erkänt att hon var 26. Ehuru missnöjd, hade dock svaranden lofvat att ej fästa sig vid denna skilnad; så fick han veta genom mantalsförteckningarne att hans blifvande äkta hälft var ej mindre än 32 år, och detta var för mycket för honom. Under ljudliga skrattsalvor i anledning af det försvarstal den anklagades advokat höll afkunnade domstolen utslag till förmån för svaranden. eocsesttamstE TÅN