TJUGUTREDJE KAPITLET, Fröken Dumarques hade framgått lugnt och jeomnt på sin lefnadsbana. Hon hade icke lyckats bli någon hofleverantrice. Hon var icke bland dem, som gifva moder åt Europa, Amerika och kolonierna; men hennes affär var dock ingalunda att förakta. Hon hade sina kunder bland den lägre bourgeoisien, och dessa knnder beredde henne full sysselsättning samt betalade hennes arbete lika bra som trots någon förnämligare klass. Hon bodde två trappor upp i ett temligen oansenligt hus vid en lika oansenlig gata i den del af af Paris, som ligger söder om BSeinen. Lucius gick uppför två smala och tvära trappor, anlände sålunda till en förstuga, som fick sin belysning genom en fyrkantig glugg i väggen, och lyckades här, tack vare sina goda ögon upptäcka på en af dörrarne en namnplåt, hvarå var graveradt: mademeiselle Dumarques, modiste. Han ringde och blef insläppt af en syjungfru i den 8. k. galongen, ett högst otrefligt rum, som egarinnan syntes ha velat göra elegant, utan att på minsta vis härutinnan lyckas. Hon hade varit för snål, det märktes väl: möblerna voro gammal