Dagens Nyheter – 11 april 1874, sida 2

NN Ar fattig, jag upprepar det, och barnen — de voro många — blefvo uppfostrade så godt sig göra lät. Säkert är ått föräldrarne icke hade tillfälle att egna dem all.den vård och tillsyn, som. skulle kunnat anses önsklig. Också voro vi mera tillsammans än. måhända annars skulle blifvit fallet. . Lucilla och min syster voro intima vänner. Hon tillbragte mången. afton i vårt hus, som i flere hänseenden var beqvämare än den torftiga bostad, som innehades af familjen Valneau. Detta fortfor, tills jag var sexton och Lucilla omkring fjorton -år.. Intet kärleksord hade vexlats mellan oss, som ni väl kan förstå, vid denna tidiga ålder; men jag bade visat henne min hängifvenhet vid alla möjliga tillfällen, och jag tog derföre för afgjordt att hon visste, det jag höll henne kär. Huruvida hon på minsta vis delade mina känslor, det är en hemlighet som aldrig skall afslöjas. Vid sexton års ålder, skickades jag af min far till Paris för att lära mig min farbrors yrke — min farbror hade detta hotell före mig, som mni kanske vet — och jag stannade i hufvudstaden, tills jag uppnått 23 års ålder. Närjag kom tillbaka, hade Lucilla redan i två år varit ift med Andr Dumarques. Min syster ade icke haft hjerta att skrifva till mig om detta parti. Men nu fick jag veta allt. Valneaws ekonomiska bekymmer hade tillväxt. Dumarques hade erbjudit sig att iaga