Dagens Nyheter – 8 april 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. MNoraåhbrand. I går fortsattes i poliskammaren ransakningen med häktade cigarrfabrikören 8. A Källbom, misstänkt för att hafva låtit anlägga mordbrand i huset nr 3 Svarfvaregränd. Det hade lyckats polisen att få reda på det ställe, dit Källbom fört sitt lager af cigarrer och tobak före branden. Det var hos mamsell Charlotta Wilhelmina Eriksson, boende i huset nr 19 Skinnarviksgatan. Polisen har der anträffat: en säck innehållande 35 formar af trä, deraf 33 fyllda med cigarrer; 2 säckar, innehållande svensk tobak till en vigt af 7 lispund; 12 säckar, innehållande 347 cigarrlådor, hvaraf 36 med 50 stycken cigarrer i, de öfriga med 100 stycken, samt en trälåda med cigarrer, 2 fot 1 tum lång, 12 fot bred och 8 tum hög. Mamsell Eriksson var till dagens ransakning inkallad såsom vittne. Hon berättade, att Källbom, hvilken hon känt sedan längre tid tillbaka, för ungefär en månad sedan varit hos henne och bedt att få hyra in ett parti cigarrer under några dagar. Han skulle skicka bort dem till en grosshandlare, men det kunde ej ännu låta sig göra. Han hade svårt att herbergera dem hemma, emedan han stod i begrepp att flytta. Hon tillät då Källbom att mot ersättning ditföra cigarrpartiet, hvilket han hade förvaradt i åtskilliga säckar. Ännu finnes det qvar hemma hos henne. Polismästaren påminde nu Källbom att han vid förlidna ransakningstillfället på det bestämdaste förnekat att hafva bortfört något af sitt lager; såväl i detta som i månge andra fall hade han nu blifvit beslagen som lögnare. Han uppmanade nu Källbom att hålla sig till sanningen. Källbom svarade härpå, att mamsell Erikssons uppgift verkligen var sann; han hade verkligen försålt dessa cigarrer och den tobak, han låtit hos henne inbyra, tillen grosshandlare; namnet på grosshandlaren fick man dock ej veta. Sjelf kunde han ej ha det hemma, emedan han ämnade flytta. På polismästarens fråga, om något af lagret var qvar i tobakslådan, sedan detta arti blifvit bortfördt, svarade han att så var örhållandet. Det till 8,000 riksdaler försäkrade lagret var naturligtvis der. Ett af Källboms biträden, minderåriga flickan Pettersson, uppgaf på fråga, att hon en kort tid före branden varit inne i magasinet (en afstängd plats i tobaksladan). Der hade hon varseblifvit något tobak, men icke en enda af de uppgifna 90,000 cigarrerna. Några af Källboms cigarrer förevisades inför poliskammaren. De voro af den sämsta qvalitet. Dessa voro de, som Källbom uppgifvit hafva ett värdeaf 35 till-40 riksdalertnsendet. På polismästarens upprepade uppmaningar till Källbom att säga huru mycket af lagret han hade qvar, när branden inträffade, svarade han att han ej kunde säga huru mycket det var precis. Slutligen uppgaf han att han nog trodde att det uppgå i värde till 6,000 riksdaler. Förliden ransakningsdag uppgaf Källbom, att han erhållit åtskilliga rekommenderade bref från handlande i Norrland, med hvilka han gjort affärer. Vid efterhörandet å postkoutoret har det upplysts att endast ett rekommenderadt bref ankommit till Källbom, dateradt den 1 augusti, med adress Cigarrfabriken, Svarfvaregränd. Ransakningen uppsköts derefter till i morgon, då en målare Öberg, hvilken lär varit den, som skrifvit Källboms inlaga till vederbörande brandstodsbolag för försäkringen af lösegendomen och lagret, skall inkallas. LÄNSCELLFÄNGELSET. Förgiftning. I går fortsattes å norra länscellfängelset ransakningen ng häktade arrendatorn Victor Friberg från Ullna gård iÖstra Ryd, misstänkt att hafva förgiftat ett fojsebarn, hvilket han haft med sin tjenstepiga Wilhelmina Garphoff. Till ransakningen voro Fribergs hustru, hennes son i första giftet, 14-årige gossen Axel Mattsson, mjölnaren Nordström, Garphoffs kamrat t tjensten Anna Friman samt några andra personer inkallade. Sedan Friberg undergått ett längre förhör, under hvilket han, ofta beträdd med tvetalån, idligen bedyrade sin osknid; hördes hustru Friberg upplysningsvis. Hon tillfrågades af domaren om hon hade sig något bekant angående denna förgiftning och om hon ej någonsin talat med Friberg om Garphoffs tillstånd. on sade sig en gång ha talat med Friberg härom; han hade då förnekat all delaktighet i detta. Ryktena om att Friberg förgiftat barnet hade nätt hennes öron; hon hade dock ej lagt vigt dervid, emedan hon trott honom vara oskyldig. Gossen Axel Mattson förhördes derefter. Friberg hade vidjsista ransakningstillfället uppgifvit att denne vid ett besök hos Friberg och då de båda befunno lo Fribergs rum, hvarifrån de hörde barnets gråt i köket, yttrat: man kunde väl lägga något i sudden åt den der. Gossen försäkrade att han aldrig haft ett sådant yttrande. Han hade visserligen varit på besök hos Friberg på den af honom uppgifna dag och hade äfven hört barnets skrik från köket, men hvarken han eller Friberg hade yttrat något derom. da Anna Friman, hon som varit tillstädes, när Garphoff lindade gossen, tillagade sudden och bjöd den åt honom, öfverensstämde i sitt vittnesmål till alla delar med Garphoffs utsago. En qvart innan de gingo ut från köket till ladugården hade sudden gifvits åt gossen. Han hade insomnat innan de begåfvo sig ut. Häraf. följer tydligt att giftet blifvit inlagdt, sedan de Både Begin sig ut och att Garphoff till alla delar är oskyldig i denna hemska sak, något hvartill Friberg ständigt vill låta påskina motsatsen. Mjölnaren Nordström, hvilken Friberg sagt sig ha sett på trappan till sin bostad samma dag förgiftningen skedde, bestyrkte nu med ett vittne att han varit hemma eller i närheten af sitt hem hela den uppifna dagen Vid åhörandet af detta vittnesmål sade Friberg att det möjligtvis varit någon annan dag han sett Nordström derstädes: Fribergs yrkanden att han måtte blifva på fri fot försatt och att pigan Garphoff måtte förklaras skyldig att träda i häkte afslogs af rätten utan öfverläggning. ansakningen uppsköts till annan dag.