Dagens Nyheter – 8 april 1874, sida 2

-— ÖA -— Emellertid lyckades han leta sig fram till rue Jeanne dArce, en liten trång och tyst gata bakom Palais de Justice. I detta qvarter syntes tiden deremot icke hafva åstadkommit några märkbara ändringar; allt hade här utseende af att vara likadant, som det varit för hundra år sedan. Gatan utmärkte sig för en ovanlig snygghet, och hos de vid densamma belägna åldriga husen fanns mnågonting respektabelt, som behagade Lucius. En stor hvit angora-katt tvättade sin tass i en portgång — en kanariefågel gqvittrade i ett öppet fönster — en -reflektions-spegel, fästad vid ett annat fönster, vittnade om att vaksamma ögon funnos, som icke föraktade att taga notis om de små företeelser rue Jeatne VArc hade att erbjuda. De flesta husen upptogos helt och hållet af privata boningar, men der funnos dock ett par bodar — en kramvaruhandel och en urmakarebutik, hvilken senare var belägen alldeles bredvid nr 17. Lucius stannade på gatan midt framför det hus, som bar nyssnämda nummer; ty derifrån hade madame Dumarques, Lucillas moder, skrifvit till Ferdinand Sivewright. Byggnaden var icke på ringaste sätt originel; den liknade fullkomligt alla de andra vid samma gata. Skulle ban vidröra den blanka portklappen och dymedelst tillkalla portvakten eller portvakterskan? Det voro kanske icke rik