Dagens Nyheter – 1 april 1874, sida 1

iab nRNNRRXROOXKNOEKREK RLRRSRRERRRR landshöfdingen Hans Järta. Preses uppläste derefter en i hög grad intressant minnesteckning öfver denne i Sveriges inre historia framstående statsman, hvarur vi meddela följande: Hans Järta föddes 1774; fadern. vargeneralmajoren friherre Carl Hjerta. Redan vid 13 års ålder tog han studentexamen och afslutåde inom 4 år sina akademiska studier, som hufvudsakligen bestodo i latin, historia och statsrätt. Härefter begaf sig den unge mannen till hufvudstaden, rik å hufvudets och hjertats vägnar, men i ekonomiskt afseende så litet bemedlad, att hans kost ofta inskränkte sig till ett bröd, som han sjelf köpte hos en bagare. Han njöt dock beskydd af den i sammansvärjningen mot konung Gustaf III:s lif delaktige Pechlin, med hvilken han stod i någon slägtskap. Efter åtskilliga försök i litterära och politiska arbeten lade han sig på lagfarenhet och väckte genom sitt skarpa och öfverlägsna hufvud snart den utmärkte Calonii uppmärksamhet. Han erhöll inom kort befattning såsom protokollssekreterare i Justitierevisionen och blef, ehuru ej studerad jurist, dock en af Sveriges mest lagfarne män. Så sammanträdde 1800 års riksdag. Det var både den första och den sista han besökte. Allmänt bekant är, huru han i följd af förvecklingar i bevillningsfrågan afsade sig sitt adelsskap och förändrade sitt vamn från Hjerta till Järta. En följd häraf var att han ock förlorade sin syssla såsom protokollssekreterare. Så kom revolutionsåret 1809 och den derpå följande grundlagsförändringen. Järtas deltagande häruti är utan tvifvel den vigtigaste perioden af hans lefnad. Det utlåtande han afgaf öfver Konstitutionsutskottets förslag till regeringsform, hvilket utlåtande, ehuru skrifvet på en enda natt af honom sjelf, dock ej förråder på minsta vis något hastverk, hör till de vigtigaste handlingarnai denna tids historia. Nu blef Järta åter kallad till ett statsembete. Han blef nemligen statssekreterare för finanserna, en befattning, som han innehade till 1811. Han utnämdes sedan till landshöfding i Stora Kopparbergs län 1812, men tog afsked från detta embete 1822. Han var nu utan offentligt embete till 1837, då han blef chef för riksarkivet. Järta utmärkte sig under tiden efter 1822 synnerligen såsom politisk och litterär skriftställare, och en mängd uppsatser i åtskilliga tidskrifter vittna om den flit, hvarmed han arbetade för utvecklingen af sina åsigter. Hans stil är klar och enkel, och Leopold samt Tegner nämna honom med mycket beröm. Järta var medlem af såväl Vetenskapssom Svenska akademien, Han dog 1847. Efter minnestalets slut afgaf sekreteraren en berättelse öfver akademiens verksamhet under det förflutna året. Häri redogjordes för nordpolsexpeditionen förlidet år och framhöllos särskildt de vigtiga observationer, som blifvit gjorda i astronomiskt och fysiskt hänseende. Såsom bevis på den välvilja, hvarmed akademien omfattades, omnämdes de dels nya, dels ökade anslag akademien erhållit af den förra året församlade riksdagen. Vidare redogjordes för offentliggörandet af akademiens handlingar samt nämdes det intresse, hvarmed ellmänheten omfattade samlingarne i Riksmuseum. Följaode af akademiens inländska ledamöter hafva under året dött: Christ. Ludvig Rutger Manderström, Georg Scheutz och Bengt Gustaf Bredberg. I deras ställe har akademien invalt följande nya ledamöter: prof. Carl Erik Bergstrand, prof. Gustaf Robert Dahlander, föreståndaren för meteorologiska anstalten extra ordinarie adjunkten Robert Rubenson, prof. Henrik Gerhard Lindgren. Härefter upplästes redogörelser för de framsteg, som äro gjorda under året inom astronomiens, meteorologiens, botanikens och zoologiens områden.