Dagens Nyheter – 30 mars 1874, sida 3

gom till och med haft den narraktigheten att vilja frånkänna tyskarne all bildning. Presidenten ville att Miquel skulle återtaga detta sitt yttrande, men denne nekade. Då uppstod en ytterst bullrande scen, under hvilken Hoverbeck fordrade att Miquel skulle kallas till ordningen, hvilket presidenten afslog. Efter en stunds vidare larm begärde Windthorst ordet, men oron i församlingen var så stor, att han med knapp nöd kunde göra sig hörd. Han frägade om det vore ridderligt handladt att så behandla de annekterade provinserna som man nu gjorde. Han kunde ej förstå att Teutsch var förtient af tadel derför att han uttalat sig fritt. Man skulle ej vinna de annekterade provinsernas tillgifvenhet genom politiskt förtryck. Jag känner det preussiska regementet från Hannover. Det skall vara i vårt eget intresse att ändtligen en gång medgifva de nya provinserna, några eftergifter.s Efter ett försvarstal af Lasker för bans vän Miquel företogs omröstning om den ifrågavarande paragrafen, som af togs med 174 röster mot 129, alltså med en majoritet af blott 45 röster. Hertigen af Broglie framlade för någon tid sedan i franska nationalförsamlingen ett lagförslag, som gick ut på att de municipalråd som blifvit valda i enlighet med lagen jaf den 14 april 1871, skola qvarstå vid sina befattningar, tills den nya municipallagen blifvit afgjord i församlingen eller i alla händelser till den 1 januari 1875. De nuvarande municipalråden valdes den 30 april 1871, och då lagen fastställer deras tjenstetid till 3 år, skulle deras embetsperiod vara utlupen den 30 april innevarande år. Detta vill emellertid regeringen undvika. Såsom bekant är har en betydlig personalförändring egt rum bland landets märer, och om det nu företogs nya val, innan den i sträng konservativ anda affattade municipallagen vore antagen, skulle troligen de nya märerna och deras adjointer uteslutas från municipalråden, något som skulle skada deras auktoritet och blifva ett obehagligt nederlag för regeringen. Det är detta som regeringen vill genom sitt försiag om förlängning af municipalrådens embetstid undvika. I det utskott, som skulle behandla detta förslag, fanns likväl en stark opposition. Medlemmarne af denna opposition framhöllo i motiveringen till det motförslag, de inlemnade att regeringens förslag vore rakt stridande mot lagen af år 1871; att gå in på en modifiering af debestämmelser, som en gång blifvit fastställda, vore att betaga lagen dess kraft, Ett sådant steg som det regeringen nu tagit borde ej ske i annat fall än om det vore nödvändigt för statens säkerhet, men för närvarande vore inga sådana betänkligheter för handen. Trots derha opposition gick ändock regeringens förslag igenom med stor pluralitet, i det att omröstningen utföll med 334 röster mot 45. Den franska regeringen visar allt flera prof på att det icke blott är president Mac Mahons, utan hela regeringens afsigt att hålla på septennatet. till det-yttersta: Utom hertigens af Broglie svar på yttersta högerns och vensterns angrepp och Mac Mahons skrifvelse i anledning af detta svar till hertigen Broglie har man i dessa dagar fått se ett tal af undervisningsministern, i hvilket denne yttrade sig angående frågan om septennatet. Detta tal, som hölls af Fortou vid det polytekniska : sällskapets prisutdelning i cirkus vid Champs Elystes, lyder ungefär sålunda: Ordning, fred och en lång period af lugn hafva blifvit tillförsäkrade våra stora företag. För några månader sedan helsadej ni med bifall septennatet, som skänkte eder alla dessa fördelar; för kort. tid sedan, då marskalk. Mac Mahon lofvade handelns och industriens representanter septennatets fortfarande bestånd, besvarades hans ord med allmänt förtroende och bifall. Marskalkens regering, som framgått ur nationalförsamlingens suveräna vilja och som ur detta rena och höga ursrrung härleder en obestridlig befogenhet, höga pligter och en auktoritet, som ingen kan bestrida, som marskalken icke skall låta vackla och som om några dagar skall befästas genom en på loyalt sätt utlofvad organisation — marskalkens styrelse skall, varen deromöfvertygade, i sju år hed fasthet och klokhet beskydda den regelmässiga utvecklingen af det nationella arbetet, hvilka rådgifvare regeringen än må hafva. Härigenom skola dessutom på den politiska skådebanan komma oväntade förändringar och förbättringar; välståndet skall åter skänka oss enighet; ett folk som arbetar är ett folk, som besinnar sig och reser sig upp. Låtom oss alla, hvilka vi än äro, hvad än vårt ursprung, våra tendenser, våra känslor, våra förhoppningar eller våra sorger äro, skänka detta arbete vårt outtröttliga bistånd. Det är oss alla lätt att förena oss för detta stora mål under ett namn, som är fläckfritt och städse älskadt i hela Frankrike, ty det var i våra olyckligaste dagar det mest glänsande uttrycket för dess gamla ära och dess högsta tröst i dess nöd. Låtom oss för detta namn glömma våra tyister; låtom oss komma ihåg, att öfver dessa stridigheter som försvinna, finnes det något beständigt och heligt; nemligen fosterlandet — fosterlandet, som -vi böra älska och tjena med lika så mycken sjelfförnekelse som det har bestått -pröfningar och genomgått stora olyckor. Me Mekmm——t———X—XX— ts OO O OaaaIärrAäärl Tr ÄR nonhamne nn förntktor — In