Dagens Nyheter – 30 mars 1874, sida 3

Den i Wien hållna församling af katoliker utmärkte sig såväl genom de tal, som der höllos, som genom den talrika samling af representanter ur den högre aristokratien, som infunnit sig. Furstarne Alfred och Alois Lichtenstein utmärkte sig framför allt såsom talare och särdeles genom de kraftuttryck de nyttjade. Hvad sjelfva talen angår, är derom föga att säga; de voro i det vanliga maneret. Bakom oss, utropade furst Alired Lichtenstein, står folket, massan af detta folk, som betalar skatter och uppställer rekryter; den uppgår till millioner, under det att liberalismen blott herrskar öfver den tanklösa hopen i städerna, som i sitt andliga armod söker sin bjelp i judetidningar och spelar blott och bart statistroler i liberalismens stora komedi. Vår mening gillas på en ort, som vi ange för den förnämsta på jorden; den är derför riktig och skall snart vara alla katolikers på jorden öfvertygelse. — Om Bismarcks förskräckliga slut, denne vedersakare af kyrkan, tillade furstens broder, skall en gång i aflägsnare tider, sagan berätta; våra liberale partimän kunna icke blifva föremål för håb, ty det vore orätt att håna någon för en medfödd sjukI dom, Slutligen råkade talaren i verklig extas, såg huru jordbäfningar störtade alla riken i verlden, huru lågor bröto fram ur jorden och förstörde alla troner, under det att kyrkans helleberg skall, om ock verlden går under, blifva det först trappsteget, på hvilket menskligheten skall stiga upp till himlen och Guds herrlighet. Tidningen Montagsrevue berättar att den komite, som herrehuset tillsatt för behandlingen af de konfessionella lagarne, antagit lagförslaget i hvad som rör kyrkans yttre rättigheter blott med en ringa förändring af det beslut, som fattades i deputerade kammaren. Den nyvalda ungerska ministören infann sig den 23 dennes för första gången i ungerska underhuset och emottogs med lifligt bifall af högern och centern, Ministerpresidenten Bitto höll derpå sitt inträdestal, i hvilket han utvecklade: den nya styrelsens program och den ställning det nya kabinettet intager. Orsakerna till det beklagansvärda tillståndet på: senare tiden och de nästan beständiga partikriserna ligga i de kända sociala missförhållanden, hvaraf landet lidit sedan åratal. Tnsigten härom och önskaån att afhjelpa dessa olyckliga förhållanden ledde till koalitionssträfvanden. Dessa sträfvanden misslyckades och den förra ministörens medlemmar, som med så mycken uthållighet arbetat för att förena de olika partierna; hade måst afträda. Under sådana förhållanden: måste: han, tar laren, vid bildandet af ett nytt kabinett söka att åtminstone delvis förverkliga hvad som ej lyckats hans föregångare. Hans bemödanden kröntes af en framgång, som bör vara glädjande för landet, i det att han lyckades vinna två framstående talanger för det nya kabinettet; synnerligen skattar han sig lycklig att han förmått en sådan utmärkt personlighet som Ghyczy att trots sin framskridna ålder åtaga sig det svåra värfvet att öfvertaga finansportföljen. Hufvuduppgiften för det nya kabinettet skall naturligtvis blifva att söka afbjelpa den svåra finansiella ställningen, att förenkla förvaltningsapparaten och söka återställa jemnvigten. Styrelsen skall bemöda sig att ej störa den åstadkomna enigheten emellan partierna genom att införa frågor, som ej höra under kammarens domvärjo. Till uppnåendet af ett sådant mål uppmanar han de olika partierna att gifva honom sin hjelp. Vi gåfvo i fredagens nummer ett meddelande af det tal kejsar Wilhelm af Tyskland hållit såsom svar på fältmarskalk Wrangels lyckönskan på kejsarens födelsedag. Vi hemtade vårt meddelande i en utlänsk tidning, och efter den framställning, som deri fanns, skulle kejsaren yttrat: FJag fästhåller vid de resultat som visat sig, det må nu leda till krig eller fredens upprätthållande i Europa. Att ett sådant yttrande var egnadt att Väcka uppseende ej blott i Tyskland utan i hela Europa är naturligt. Emellertid finna vi af den oss sedan tillhandakomna originaltexten till: kejsarens tal att den: utländska tidnings framställning, hvarur vi hemtade vårt meddelande, ej varit fullt exakt. I originaltexten heter : detta ställe på följande sätt: Hvad jag under 4 år af pligtkänsla och öfvertygelse eftersträfvade, upprätthöll och ernådde, har funnit sin lön i armns och mina allierades öfver all förväntan stora resultater, och känslan häraf gifver mod att hålla ut äfven nu, ty icke för att framkalla krig utan för att garantera den europeiska freden håller jag fast vid det bepröfvadet. Den mening, som framgår af dessa ord, är då natärligtvis en helt annan än -man kunde finna i det yttrande vi först meddelade. Kejsar Wilbelm har i sitt tal velat gifva en fredsförsäkran, icke någon hotande häntydning om möjligheten af ett. krig. I alla händelser är kejsarens tal ganska betecknande för regeringens ställning till riksdagen i fråga om den nya militärlagen. Förhandlingarne om en ny presslag ha länge pågått i tyska riksdagen, För några dagar sedan behandlades den paragraf i samma lag, som bestämmer att pressens förhållanden i Elsass-Lothringen skola ordnas genom en särskild lag. I anledning häraf uppstod en af dessa häftiga debatter, som på senare tider egt rum i tyska riksdagen, så fört den till behandling föreliggande frågan på något sätt berört de annekterade provinserna. Deputeraden från ElsasskGnerber framträdde med klagomål öfver