Dagens Nyheter – 28 mars 1874, sida 2

icke qväfvas i sin linda och förutsatt att gynnsamma förhållanden medgifva vår materiella utvecklings förkofran i lika grad som under de senare åren skett — är att vår för närvarande ännu obetydliga marinbudget måtte efterhand se sitt anslag till fartygs nybyggnader mångdubbladt. Med en gemensam målsman för armån och flottan, synnerligast nu då armåorganisationsfrågan måste under en längre tid taga hans odelade uppmärksamhet i anspråk, är det högeligen att befara det sjöförsvaret komme att ringa beaktas och intet göras för att bland allmänheten underhålla intresset för detsamma, hvadan alla de senare årens sträfvanden, att, med de hittills knappa resurserna, hålla flottans personal i fullt tjenstdugligt tillstånd, blefve gagnlösa och sålunda den vigtigaste faktorn i ett framtida försvar äfven komme att saknas; ty dugligt befäl, disciplineradt och kunnigt manskap är och förblir en sådan faktor, hvilken omöjligen kan på kort tid åstadkommas om man än förfogade öfver obegränsade tillgångar. För det priset är den inbillade besparingen af några få tusentals kronor väl dyrköpt. Vi säga inbillade, enär vi tro oss hafva visat att den föreslagna åtgärden långt ifrån att bidraga till ökad huasbållning med statens egendom och krafter, skulle tvärtom leda till vanvård och förfall af ed materiel — som, för att hållas: i jemnhöjd med tidens fordringar, kräfver oafbruten omtanka — samt till demoralisation af en perso nal, som det erfordras åratal att dana. Att vid ett utbrytande krig den strategiska ledningen af flottan och armån torde böra ligga i en hand är icke något skäl, som talar för den föreslagna sammanslagningsåtgärden. Strategens förnämsta åliggande är att på det lämpligaste sätt söka tillgodogöra samtliga till hands varande försvarsmedel, administratörens åter att, under såväl fredssom krigs-tid, anskaffa och underhålla desamma, vidt skilda befattningar, hvilka måste samverka, men näppeligen kunna samtidigt handhafvas af samma person. I den förhoppning att vi lyckats framdraga några af de förderilliga följder, som den ifrågacatta sammanslagningen af båda försvarsdepartementen skulle medföra, afsluta vi denna uppsats med en varm önskan att det föreslagna så väl behöfliga nya departementet för näringar och allmänna. arbeten måtte vinna båda statsmakternas sanktion, men icke på bekostnad af armåns och flottans eller enderas duglighet. Måtte landets representanter väl betänka sig innan de fatta ett beslut, som skulle leda till försvarsväsendets förfall. N