Dagens Nyheter – 24 mars 1874, sida 2

Hvar och en, som vistats på landet, har sig också utan tvifvel nogsamt bekant, att ängarna rödjas om våren, d. v. s. att löf, qvistar och annat affall ifrån träden hopkrattas i högar för att ej qväfva gräsväxten derstädes. Man vet äfven huru i högsta grad oförnuftigt detta affall i allmänhet behandlas aflandtmännen, som helt enkelt låta uppbränna detsamma. Härvid går man på många orter tillväga på det sättet, att man lägger det i hög, antingen såsom en vanlig höstack hvar. som helst i en ängsbacke eller på en gräsplan, eller också hopvis invid sidan af något större träd. Här påtändes det, och hvad effekt ett sådant förfaringssätt skall medföra kan lätt tänkas. Jag fäster mig här icke vid huru träden deraf skadas, utan vill endast visa den verkan, som deraf utöfvas på gräsplanen. Der uppstår nemligen efter hvarje löfhög en vanligen rundaktig yta, som visar sig svart i följd deraf att gräset blifvit uppbrändt. Följer man nu denna ytas förändringar under årens lopp, så skall man icke så sällan finna, att hon gifver upphof åt eller ombildar sig till en elfdans,. Jag har nemligen mer än en gång gjort den iakttagelsen, att just vid ytterkanten eller periferien af den brända ytan samlat sig åtskilliga större örter, oftast umbellater, som derstädes frodats väl och uppnått en särdeles kraftig utveckling, under det att sjelfva ytan blott helt långsamt blifvit bevuxen med mindre växter; ja, det har ofta dröjt till ock med i flera år innan en dylik bränd yta blifvit så fullständigt öfvervuxen och antagit ett sådant utseende, att hon icke vidare kunnat skiljas från den öfriga ängen. De nyssnämda stora kantväxterna, hvilka under tiden i följd af den årliga slåttern eller af hvarjehanda andra orsaker försvunnit, hafva dock lemnat sina ofta ganska stora rötter qvar ijorden, hvilka följaktligen befinna sig i en krets omkring den ursprungligen: brända ytan. Dylika rötter äro synnerligen. tjenliga såsom: föda åt vissa fytofaga insektslarver, i följd hvaraf man också har iakttagit att flera slag af dessa larver ofta i temligen stort antal dragit sig ditför att fråssa, hvarigenom rötterna blifvit till den grad förtärda, att man i deras ställe funnit endast massor af maskfrat och exkrementer efter larverna. Jorden har emellertid i denna krets blifvit icke endast uppluckrad utan äfven derjemte försedd med ett för växterna högst utmärkt näringsämne. Det bör derför klart kunna inses, hvarför gräset och örterna just i denna krets genom frodighet och grönska skilja sig så skarpt från sin omgifning. Här se vi sålunda ett uppkomstsätt för elfdansen. Ett annat uppkomstsätt är följande. -Afverkas t, ex. ett fristående, med åt alla sidor utlöpandö flackrötter försedt träd och borttages äfven stubben för ängsmarkens utjemnande, så inträffar stundom, när markens beskaffenhet icke lägger någöb hinder derför, att de småningom multnande rötterna bilda med sina ändar en större eller mindre krets rundtomkring stubbrottet. Som vi nu veta att trädens multnande rotändar äro en af åtskilliga unga insektslarver eftersökt föda, är det högst sannolikt att dessa larver icke skola underlåta att infiona sig vid ett tillfälle sådant som det -anförda. Följden blir således den, att lärverna, af hvilka somliga lefva flera år i jorden innan de undergå förpuppning och af hvilka icke så få under första tiden af sin utveckling hålla tillsammans i små flockar, begifva sig af från rotspets till rotspets och sålunda genomgnaga marken i kretsformig riktning. Härigenom appluckras jorden och gödes på ofvannämda sätt, och det vanliga fenomenet, en elfdans, kommer derigenom till stånd. För öfrigt kunna 4 elfdansar möjligen uppkomma derigenom, att vissa växter hafva liksom en benägenhet att ställa sig kretsformigt. Öfverallt, der jag granskat elfdansar;har jag funnit att-de små svärta myrorna spelat en vigtig roll, i det att de inrättat sina minor och bostäder just i sjelfva den gröna ringen. Derigenom bidraga de icke blott till denna senares vidmaktbållande, utån istadkomma äfven att den slutligen blir beväxt med det fina, höggröna gräs, som är så karakteristiskt för de platser, der myror i allmänhet hålla till, Jag har dessutom sett elfdansar uppstå på ängar och gräsbackar, der barn haft sina ekplatser. Som man vet, pläga barnen ofta roa sig med att utlägga barkar, små stenar, . kottar -0...5. Vv. i större eller mindre kretsar på marken, hvilket ofta har till följd att gräset, som uppväxer vid dessa föremål, får stt annat utseende än det:omgifvande. I öljd häraf uppstå ofta höggröna. eller: bleksröna kretsar, hvilka sedan i flera år kunna visa sig på gräsmattan, äfven sedan de nyssnämda föremålen bortskaffats. Slutligen vilja vi nämna, att vissa fytoaga insektslarver: hafva för sed att kretsormigt tåga omkring.-under: eller i grässvålen, då derutaf: det meraomnämda fenonenet, ehuru i mindrö. skalaj kan komma utt visa sig.