— 199 — betrakta alltsammans såsom hade det aldrig existerat och: lita på mig för framtiden. Ingen illasinnad person skall -kunna smyga sig in i huset, så länge jag får ha uppsigt deröfver. t Flickan såg på honom med en blick af vild förtviflan — såg på. honom, utan att dock se honom — såg öfver hans hufvud, likasom hade der i det tomma rummet en förfärande syn tett sig för hennes själs öga. Och hon gömde ansigtet i sina händer, hviskande helt sakta, men dock så att det hördes af den uppmärksamt lyssnande älskaren: — En tjuf och en mördare!.., O, min dröm; min dröm! SEXTONDE KAPITLET. En Jjum och vacker septemberafton, då Lucius tillbragt hela dagen med att gå från den ena sjukbädden till den andra i dessa trånga, osunda gränder, der nu farsoten som värst grasserade, begaf han sig efter slutadt arbete ned åt dockorna, för att få inandas litet frisk luft, som han ansåg sig mer än väl behöfva. — Under det han här gick och promenerade, betraktande det rörliga lifvet, som rådde öfverallt på kajerna och ombord på fartygen