Dagens Nyheter – 21 mars 1874, sida 2

slutet att ej öfverskrida de lagliga gränserna. Han erinrade dessutom om, huru franska folket för 18 år sedan med glädje och förhöppningar mottog underrättelsen om prinsens födelse och huru han fick namnet Frankrikes barn. Det välde, som nu bort tillkomma prinsen, var störtadt och man hade förgäfves i 3 år bemödat sig att upprätta en definitiv styrelse. Säkerhet och lugn kunna endast vinnas derigenom att allas vilja får ett fritt och klart uttryck. Frankrike är demokratiskt, men det önskar ordning och makt; republiken är för Frankrike endast ett öfvergångstillstånd; den har endast blifvit det påtvungen af en triumferande insurrektion eller genom ett brott, begånget inför fiendernas ögon och till deras fördel. Napoleons dynasti har blifvit vald af folkets leder för att representera och garantera vårt moderna samhälles intressen och rättigheter. Grundad på och uppehållen af otaliga folkomröstningar, är den vald ej blott af en viss klass, utan af hela nationen. Talaren slöt sålunda: Vi utgöra en talrik samling om kring eder, min prins, men tusen gånger talrikare äro de, som nu med siva böner och lyckönskningar på fransk mark fira den 16 mars. Afvakta derför tiden; ingen kan hindra nationens vilja; lef i landsflyktens timmar i arbete och betraktelser, omgifven af en moders ömhet, hvars mod och patriotiska sjelfförsakelse skola skänka henne en framstående plats i historien; men var redo för försynens planer. Detta tal mottogs med stort bifall, men ännu lifligare omfattades det tal, som prinsen höll till svar derpå. Det lydde ungefär sålunda: Herr hertig, mina herrar! Genom att samlas här i dag hafven I lydt en känsla af trohet mot kejsarens minne, och för detta vill jag först tacka eder. Allmänhetens medvetande af det rätta har hämnas på smädelserna mot detta stora minne och ser kejsaren sådan som han verkligen var. Ni, som kommit från olika trakter af landet, kunna aflägga vittnesbörd för honom; hans regering har blott varit en fast omsorg om allas väl och hans sista dag på Frankrikes jord var en dag af hjeltemod och sjelfförsakelse. Eder närvaro hos mig och de välönskningsadresser, som komma i stor mängd, vittna om huru oroligt Frankrike är i afseende på sitt framtida öde. Ordningen skyddas at hertigen af Magenta, deltagaren i min faders ära och olycka Hens. rättsinnighet är oss en säker borgen för att han icke vill blottställa den stat, hvars ledning blifvit honom anförtrodd, för att öfverraskas af partierna. Men den materiella ordningen är icke säkerhet. Framtiden är och förblifver okänd; intressena oroas deraf och lidelserna kunna lätt missbruka detta. Härifrån härleder sig den känsla, hvaraf ni bringa mig ett återljud, den som med en oemotståndlig makt leder den offentliga meningen att önska en omedelbar appell till nationen för att lägga grundvalen till en definitiv regering. Plebiscitet är frälsning och rätt, styrkan återgifves åt makten och en lång tidrymd af trygghet öppnas för landet, det är ett stort beslut af nationen utan segerherre och utan öfvervunna, höjande sig öfver alla för att försona alla. Skall det fritt tillfrågade Frankrike kasta blicken på Napoleons son? Denna tanke väcker hos mig icke så mycken stolthet som misstro till mina krafter. Kejsaren har lärt mig, huru tungt den suveräna makten hvilar på en mognad mans skuldror och huru nödvändigt det är för att fylla ett så högt värf att hysa förtroende till sig sjelf och att vara genomträngd af medvetandet om sin pligt. Denna tro skall skänka mig hvad min ungdom saknar. Förent med min moder genom den ömmaste tillgifvenhet, vill jag arbeta på att komma de år i förväg som fattas mig. Då timmen slår, om en annan regering fått pluraliteten af rösterna, vill jag med vördnad böja mig för landets vilja. Om åter namnet Napoleon för åttonde gången kommer ut ur valurnan, är jag beredd att åtaga mig det ansvar, som då nationens röst pålägger mig; detta är min tanke. Jar tackar eder att ni rest en lång väg för att höra mig uttala den. Bär fram till de frånvarande ett minne från mig; bär fram till Frankrike ett af dess barns välönskningar; mitt blod och mitt lif tillhöra det. Gud gifve att jag må kunna återgifva det dess lycka och dess storhet. Den kejserliga familjen och öfriga begåfvo sig derpå in i palatset, hvarpå en formel presentation af alla deputerade från de franska departementen egde rum. Prinsen hade redan flera dagar förut kommit från militärskolan i Woolwich och mottagit på fredagen och Jördagen flera deputationer, som presenterades för honom af grefve Clary. Natur-. ligtvis: väckte det stort uppseende att ej prins Jeröme Napoleon var närvarande. Den kejserliga prinsen hade sändt ett bref till honom, deri han anmodade honom i följande uttryck att komma: Talrika vänner vilja den 16 mars bringa mig sig hyllning. Eder plats är vid min sida; jag väntar eder. Prins Jeröme hade då svarat att han ej kunde hafva den äran, emedan han ej sympatiserade med hr Rouher och hang kolleger, hvilkas råd voro opolitiska. Att en fullständig brytning uppstod i följd häraf är naturligt, och att denna är af allvarlig natur framgår af en artikel i Pays, deri det heter: Utan att sjelf veta det hår prins Jeröme Napoleon uttalat en sanning, då han sade, att en tid kunde komma, då plebiscitets anhängare ville rösta för grefven af Chambord. Ja, det kan ske, och det skall sä