spillde. Men icke desto mindre skulle jag vilja tillbringa hela mitt lif i denna nejd, — Jaså... Jag rår .om ett ställe här i Hampshire, som ligger endast några mil härifrån. Det är ingen storartad egendom; men sjelfva gården har en utmärkt vacker belägenhet; och en ganska vidsträckt areal af åkrar och ängar hör derunder. . Jag harlust att säga upp sockerhandlaren, som arrenderat stället; men — det är sannt — hans kontrakt räcker ännu någon tid. — Sockerhandlaren! inföll Janet öfverraskad. Är det er egendom, som han bebor? — Ja, jag har ärft den; men den utarrenderades, när jag ännu var omyndig, på 14 år. Han lär ha. skött den mycket väl, efter hvad man sagt mig, och satt både trädgården och boningshusen i-det förträffligaste ekick. Han kan inte tvingas att nu lemna egendomen, men jag vill bjuda en skälig summa i afträde, och då går han nog in på att flytta när som helst. — Huru? Ämnar ni sjelt sköta detta vidlyftiga jordbruk? Är det ej bättre för er att uppbära arrendet och njuta af friheten? — Jag vet inte, Sade ni ej nyss, att ni trifdes väl i denna trakt? frågade Geoffrey, något brydd. — Ack, herr Hossack, låt för ingen del mina tycken inverka på era handlingar! yttrade Janet med allvar. Kom ihåg, att