Dagens Nyheter – 18 mars 1874, sida 1

Förslaget till ny mellanriksförfattning rörande handeloch sjöfart bedömes sålunda i Kristiania Dagblad: bedömmes sålunde i Kristiania Dagblag: Om man betraktar det omdöme tullkomiten har ansett sig böra uttala öfver det föreliggande förslaget till mellanrikslagstiftning rörande handelsoch sjöfartsförhållandena, så vågar man väl antaga, att denna gång från norsk sida ej skall uppstå några betänkligheter mot att ingå på de framställda fordringarna. Att förslaget i flera hänseenden. medför fördelar åt vårt land är ögonskenligt nog. Dessa inskränka sig icke till de närmast föreliggande, såsom den frihet detsamma lemnar för norska fartyg till kustfart mellan svenska hamnar, en fördel, hvilken redan länge varit beviljad svenska fartyg, utan att man i grannriket varit villig att häruti gå in på ömsesidighet, Af lika stor betydelse — om också i en annan riktning — är det betryggande, som genom förslaget är tillförsäkradt våra stora handelsartiklar kaffe, socker, tobak o. 8. v., samt upphäfyandet af den skilnad, som hittills egt rum mellan tullbehandlingen af varor som föras landoch sjövägen. Den punkt, hvarom intill sista stunden rådt stor mevingsstrid, är huruvida det är rådligt att helt och hållet öppna vår marknad för den svenska jernindustriens tillverkningar och derigenom blottställa den norska fabriksverksamheten för en konkurrens, som den hitintills genom den halfva tullen i någon mån varit skyddad för. Det var måhända denna betänklighet, som år 1857 mera än något annat bidrog till att väcka ett så afgjordt motstånd mot den sista mellanrikskommissionens sträfvanden, och det är först vid de nu förda underhandlingarna, som den norska regeringen har vågat frånse detta och i den beviljade tullfriheten också medtaga väfnadsämnen, för hvilka tullen ännu utgjorde ett skydd. Det som har gifvit regeringen mod till att också medtaga dessa artiklar synes hufvudsakligen vara det hetydelsefulla steg, som stortinget i fjol, efter tullkomitens initiativ, tog genom att införa nedsättning i införselstullen på manufakturvaror, och vidare de förklaringar, som hafva framkommit från ett flertal af de med dessa industrigrenar sysselsatta fabrikanter: att de föredrogo att genom fullständig tullfrihet få tillträde till svenska marknaden öppnadt för sig hellre än attgenom tull skyddas mot den svenska konkurrensen. Det är glädjande att sådana uttalanden hafva kunnat framkomma; de vittna mera än något annat om det framsteg den norska fabriksindustrien tagit på den sista halfva ! mansåldern. Och till och med om det skulle visa sig, att de norska fabrikanterna i AR a Kg AR RR RR