Dagens Nyheter – 17 mars 1874, sida 2

hvarje sann fosterlandsvän längtar efter ensnar och lycklig lösning. ; Mig vill det synas, så som skulle statsmakterna ega både vilja och förmåga att i detta afseende stifta nya lagar eller förändra de redan befintliga derhän, att det må stå hvarjekommun fritt att inom sig bestämma, huruvida den skadliga och förderfliga försäljningen af såväl spirituosa som öl och vin må tillåtas eller icke. Enligt. min tanke bör icke heller åt en dylik rättighet, der den en gång meddelats, gifvas en sådan giltighet, att en enda person, måhända mot de öfriga medlemmarnes af kommunen vilja och önskan samt till mångas skada, skall anses ega liksom företrädesrättighet att för hela sitt återstående lif utöfva denna försäljning, den må för öfrigt verka huru menligt som helst för samhället och dess lugna utveckling. Skulle en sådan grundsats fortfarande få göra Sik gällande, så tror jag att sådant i längden skulle visa sig i lika samhällsupplösande följder som då depravationen nått sin höjd i det gamla Rom och Grekland. Jag anser föltaktligen, att det helt och hållet bör bero på kommunalstämman att till ansökan om dylika försäljningsrättigheter vid hvarje. särskildt tillfälle lemna sitt bifall eller afslag, och att sålunda kommunalstämma, som sådant önskar, eger att från sitt område bannlysa en sådan försäljning. Mina herrar, vilja vi att hädanefter numerären inom våra fängelser skall i någon rån minskas i stället för att, såsom hittills skett, alltjemt i betydlig grad ökas, vilja vi att antalet inom våra försörjningsanstalter skall aftaga i stället för att ökas, så tror jag att den ifrågasatta lagförändringen, i det syfte jag påpekat, är det enda medlet, hvarigenom en sådan önskan kan vinnas. Jag anser ock tiden nu vara inne för vidtagande af en sådan förändring samt önskar hjertligt att Lagutskottet, till hvars förberedande behandling denna fråga torde blifva hänvisad, måtte taga steget fullt ut till en genomgripande reform, ty halfva mått och steg äro härvidlag afingen verkan. Hvad är väl, mina herrar, hufvudorsaken till flertalet af debrott, som nu för tiden icke äro så sällsynta i vårt land; hvad är orsaken till att så många familjer falla fattigvåtden till last; hvad är orsaken till de många olyckliga äktenskapen, till de många vanvårdade barnen och andra bekymmer isynnerhet inom familjelifvet; hvad är orsaken till det skadliga och lättsinniga lefnadssättet hos en stor del af den uppväxande ungdomen? Jag vågar tro, att orsaken till allt detta onda till en stor del härleder sig från krogen och de många tillfällen, som derigenom beredas såväl familjfadren som den obetänksamme, karakterslöse och utan grundsatser varande ynglingen att med lätthet kunna förskaffa sig rusgifvande drycker. Jagtror att mycken tack välsignelse skulle höjas från månget lidandets och armodets offer, om krogen kunde undanrödjas från drinkarens stråt. i Hvad jag nu i största korthet yttrat torde måhända af mången anses vara alltför. enkelt och enfaldigt; men det må stå för min räkning såsom min allvarliga och uppriktiga åsigt i denna vigtiga fråga. Jag anhåller slutligen att dessa mina ord, till den kraft och verkan de kunna ega, måtte få åtfölja remissen af den kungl. propositionen till Lagutskottet. F i EE