Dagens Nyheter – 17 mars 1874, sida 2

Ny SYS — Det smärtar mig att nödgas förklara att de äro försvunna; men jag hoppas återfinna dem. s Åh !det sär omöjligt, alldeles omöjligt! utbrast herr Sivewright häftigt. Aro de borta, så äro-de börta för alltid: Men dessa saker voro ju oåtkomliga, eftersom Wincher har nyckelt till kistan: Han Har i-mer än tjugo år haft denna nyckel i sin vård. Vill ni tillsvidare bekläda mig med husbondeväldet här i huset? frågade Lucius, utan att Svara på gubbens sista yttrande. Villni bemyndiga mig att afskeda Winchers, som jag måste misstänka för att vara den egentlige tjufvens medbrottslingar? i — Ja, afskeda dem, des ha bestulit: mig utan tvifvel. Ack! Jag var en galning, när jag anförtrodde gamle Witcher nyckeln till denna kista; men Han hade tjenat mig så länge, och jäg hade trott mig upptäcka en ovanlig trohet i hans nhatut. Dessutom har jag på senare tider alltid föreställt mig, att en män vid hans ålder; som till på köpet är nykter af sig och har små behofver, icke skulle vilja riskera en imgn och säker ställning, för att på oärligt vis komma i besittnivg af penningar. Men mitt resonnemang har väl varit falskt... och det blir kanske bäst att afskeda honom. — Ni ger mig alltså eF tillåtelse dertill? 9