Dagens Nyheter – 17 mars 1874, sida 2

-— LJU -— pas att ni icke skall lida någon skada till er helsa genom det sorgliga meddelande, jag har att lemna er... Ni har blifvit bestulen. — Bestulen! utropade den gamle mannen, i det han häftigt reste sig upp i bädden, lika som träffad sf en elektrisk stöt. Bestulen! Ja, det var just det som jag trodde, när jag Hörde dessa varsamma steg midt i natten. Bestulen! Man har röfvat från mig mina ädelstenar, mitt gald, Mitt silfver, mina dyrbara taflor, mina romörska medaljer! fortfor han med alla tecken till den djupaste förtviflan. — Åhnej, det mesta fins ännu, qvar, så vidt jag vet. Men ni hade åtskilliga silfversaker förvarade i en kista. ,. — Guld! utropade gubben; det var guld, tjugu karats guld! Jag vet det bestämdt. För lumpna trettio pund köpte jag dessa saker af en gammal narr, som ämnade förstöra dem genom att bryta ut alla perlor, som äro infattade 1 dem, emedan han trodde att de för öfrigt bestodo af något slags värdelös metall, gom blifvit försilfrad. Men jag upptäckte hvad det var som dolde sig under den simpla ytan, och jag tror mig veta att dessa skatter en gång blifvit stulna ur någon rik kyrka i utlandet. Smaragderna allena voro värda tvåhundrade pund. Ni måtte väl inte vilja påstå, att man stulit ifrån mig dessa utomordentliga pretiosa?