Dagens Nyheter – 17 mars 1874, sida 1

-—103 —På detta sätt fortfor hen att knappt hörbart tala om saker, om syntes honom obegripliga. — Ja, fadern har hela tiden utgjort föremålet för hennes fantasier, yttrade gumman Wincher. — Besynnerligt, att hennes själ hänger så fast vid detta minne, tänkte Lucius. Han -förblef sittande en stund helt modfälld vid sjukbädden, lyssnande till hennes otydliga mummel och derunder ofta hörande ordet fader upprepas. Derefter började han fundera på hvad som vore att göra för att befrämja den älskades tillfrisknande. Att lemna henne i sådana personers vård, som han ansåg vara skyldiga till det gröfsta brott, kunde naturligtvis aldrig falla honom in. Han sade till sig sjelf att han måste göra sig qvitt paret Wincher, kosta hvad det ville, vidare skaffa en sjuksköterska, som han kunde lita på, och för öfrigt sjelf så mycket som möjligt egna tid och omsorger åt patienterna i detta hus. Men huru bli qvitt de båda gamla tjenarne? Det var ingen lätt sak. Han hade ingen rättighet att afskeda dem. Efter att ha funderat härpå närmare en stund, beslöt han först engagera den nya sjuksköterskan samt derefter infinna sig hos hr Sivewright och, trots faran, underrätta honom om att en stöld blifvit begången samt LUCIUS DAVOREN.: IN; 20