Dagens Nyheter – 17 mars 1874, sida 1

ARTR P8 PS SRat fn P2 8 BFRFRERRSe Aftonbladet beklagar sig i sitt onsdagsnummer öfver det ringa intresse, hvarmed stadsfullmäktigvalen numera följas, samt uppmanar de qvarstående stadsfullmäktige att föranstalta om möten, vid hvilka valmännen kunde rådpläga om utvägar till. de ledigblifna platsernas återbesättande. Derigenom blefve ett tillfälle beredt för valmännen att göra sina åsigter gällande och framställa förslag. De, som af likgiltighet afhölle sig, hade ingen rätt att beklaga sig, och valförrättningen finge åtminstone ej utseende af en kotteri-manöver. Häraf vill synas, som om Aftonbladet föreställde sig, att dock någon möjlighet funnes för mängden af hufvudstadens invånare att vid dessa val göra sina åsigter gällande. Vi bedja då att få hänvisa vår ärade kollega till den nyligen från statistiska byrån utgifna valstatistiken rörande den kommunala rösträtten. Der finner man vid närmare efterräkning (s. 122—125), att af hufvudstatens år 1871 närmare 26,000 valberättigade till kommunalvalen 2,000 kunna öfverrösta 24,000, d. v. 8. en trettondel kullvotera de öfriga tolf trettondelarne. Vi fråga, om under sådana omständigheter någon förståndig menniska med ett mindre röstantal kan vilja uppoffra tid och besvär, vare sig för att gå på möten eller infinna sig vid valurnan. För mängden af valmän finnes rakt af ingen utsigt att göra sin mening gällande, med mindre hela staden ginge man ur huset och dertill kunde påräkna bistånd af ett betydligt antal större röstegande. Den kommunala rösträtten ligger i Stockholm så uteslutande i händerna på en minoritet af bemedlade, att valen ovilkorligen måste urarta till kotteri-manövrer; hvilket de äfven ganska riktigt gjort. I början hade man häraf ej något tydligt medvetande, utan invaggade sig i obestämda förhoppningar, att: de mindre röstegarne genom talrik närvaro vid valurnan dock kunde betyda något. Men numera har dennäå villfarelse upphört. Afven här äro de statistiska siffrorna obevekliga. År 1864 afgåfvos, enligt berättelse angående Stockholms kommunalförvaltning år 1871, tillsammans ej mindre än -145;505--röstor, men 1870 blott 62,566. Sannolikt har röstantalet derefter ytterligare sjunkit ganska betydligt. Man talar om offentliga möten. Försöket att vid dylika uppställa kandidater, som i ringaste mån äro obehagliga för det inom stadsfullmäktige herrskande kotteriet, skulle blott hos dess anhängare genast framkalla en agitation, som gjorde dylika kandidater omöjliga. Enda sättet att någon gång genomdrifva en sådan är att verka i hemlighet, då det måhända kan lyckas genom öfverraskning. ; Aftonbladet har dessutom sjelf en stor syndaskuld att afplana i afseende på offentliga möten. Huru många gånger har det ej tillåtit sig och sina referenter att förlöjliga, förhåna och i en alldeles falsk dager framställa sådana möten, till hvilka detsamma ej sjelf uppmanat eller gunstbenäget lemnat sitt tillstånd, och der uttrycken varit. mindre väl afpassade, der fraserna ej varit tillräckligt konstnärligt och akademiskt svarfvade, utan hvar fågel, så godt han kunnat, sjungit efter sin näbb. Detta har så småningom skrämt bort både tillställare och deltagare i dylika möten, Hvad man sår får man uppskära. Och om frukten blir bitter, får man ej klaga deröfver. Ingen tror på uppriktigheten af de beskärmelser öfver likgiltighet, som framföras af dem, hvilka sjelfva så verksamt bidragit dertill, Något annat medel att bringa Tifaktighet i de kommunala valen och berrämja intresset för kommunala angelägenheter finnes för