Dagens Nyheter – 16 mars 1874, sida 2

lighet som gör henne så olycklig? undrade han. Besynnerligt; ty den gamle mannen har aldrig varit särdeles god mot henne — har alltid visat henne en köld, som jag numera lätt kan förklara, men som borde ha synts henne sjelf onaturlig. j Under mer än en timme dröjde han här, lyssnande än vid sin patients dörr än vid Lucillas, men ingenting inträffade, som störde stillheten. Han begaf sig derpå ned i brygghuset och fördref tiden med att språka om gammalt och nytt med Joe Cleaver. På sådant sätt förgingo nattens timmar. Redan började dagen gry, då Lucius ännu en gång gick upp för att höra efter hur det stod till med Lucilla. Denna gång kunde han icke förmärka någon suck från hennes rum; allt var der tyst och stilla, hvadan han med glädje antog, att hon försjunkit i en djup och lugn sömn. Morgonrodnaden visade sig redani östern, när Lucius omsider lemnade Cedar House och med skyndsamma steg styrde kosan till sin egen boning. Hemkommen gick han straxt till sängs och gjorde sitt bästa för att få sofva; men tanken på gamle Homerus Sivewright och dennes hemlige fiende fördref sömnen från hans läger. — Jag får icke mera någon ro förr än jag genomskådat denna myster, sade han till sig sjelf.