Dagens Nyheter – 16 mars 1874, sida 1

Och härpå omtalade han för polismannen orsaken till sin återkomst. — Saken är ännu allvarsammare än jag trodde, sade han. Man har försökt icke blott att plundra den gamle herrn deruppe, utan ock att förgifta honom. Mannen såg på honom med en blick, som tydligen vittnade om att han hade svårt för att tro honom. Emellertid berättade Lucius, huru hans experiment utfallit. — Har här någon synts till? frågade han derefter. — Nej, ingen annan än syrsorna har låtit höra af sig. — Har Wincher gått till sängs? — Ja, för två timmar sedan. — Och ni är säker om att han icke varit i farten sedan dess? — Fullkomligt säker. Jag har passerat hans dörr ungefär hvar tionde minut, ock alltid har jag hört honom och hans hustru snarka så innerligen godt... Jag har riktigt afundats dem. Efter att ha visat polismannen den hemliga trappan, tillsade han honom att icke lemna brygghuset, medan han sjelf, Lucius, begaf sig upp till de öfre våningarne, för att tillse, att der allt stod rätt till. Han tog af sig stöflorne och begynte vandra omkring i huset med ljudlösa steg. LUOImE DAVOREN. II, 19