Dagens Nyheter – 14 mars 1874, sida 2

händelse han blefve frisk, skulle ju efter all sannolikhet straff följa på brottet. — Kanske Wincher söker inbilla sig sjelf att han, då han strör litet arsenik i sin husbondes medikamentsflaska, endast bjelper till att påskynda sjukdomens utveckling, och att hans dåd är någonting mindre förkastligt än ett mord, tänkte Lucius med bitterhet. Han var förtretad på sig sjelf för det han just denna dag låtit narra sig att tro det den gamle tjenaren var en hederlig man. Han kom ihåg hr Otrantos omdöme, som uttryckts i så bestämda ordalag, och skrattade åt kortsyntheten hos denne man, som verlden ansåg vara så öfvermåttan skarpsinnig. — Ja, alltsammans är nu fullkomligt klart för mig. .Wincher släppte in karlen, som jag såg i går natt, och hans afsigt är att efterhand röfva bort allt som har ett högre värde och någorlunda omärkligt kan försvinna. Han vet, att hans husbondes till-frisknande skulle genast medföra hans egen undergång, och derför vill han omöjliggöra tillfrisknandet. Den utomordentliga hederlighet, som han visadedenna morgon, var alltigenom låtsad. Han blef skrämd af hvad jag yttrade till hans hustru — gissade att jag bade sett hans medbrettsling -insläppas och spelade derför på detta sätt sina kort. Han är inte nog klok för att duga till tjuf, säger ni, hr Otranto? Ha ha ba! han är